En studie i mänsklig grymhet

"Ocean’s eleven" kan slänga sig i väggen. I "The cove" slår verkligheten dikten med hästlängder.
Det må verka långsökt att jämföra en av senare års mest omskakande dokumentärer med Clooney, Pitt och de andra manschettbrottslingarna, men vi återkommer till liknelsen senare.
"The cove" tar sin början på 1960-talet, då Richard O’Barry tränade upp delfiner och skapade tv-serien "Flipper". Serien födde ett världsintresse för de lättdresserade och ack så söta djuren som håller i sig än i dag. När 60- blev 70-tal började dock O’Barry se baksidan av vad han skapat, och blev med tiden en högljudd aktivist som kämpade mot anläggningar, som Seaworld, där delfiner hålls i fångenskap samt de nationer, i dag främst Japan, som bedriver delfinjakt.
I "The cove" beslutar sig O’Barry och regissören Louie Psihoyos för att avslöja den delfinslakt som pågår i en dold bukt i den japanska staden Taiji. Enligt filmen är slaktens syfte att kunna sälja delfinkött till japanska skolbarn under falsk flagg - delfinkött är inte lämpligt som människoföda på grund av höga kvicksilverhalter och paketeras därför som valkött.
"The cove" är inte bara en ypperligt välgjord dokumentär. Det är också en studie i mänsklig grymhet. Synd att den är sann.