Hon inser snabbt att någonting är fel. Pojken finns inte. Han är död. Vilken är då hennes uppgift i det stora, delvis tillbommade huset, där Madame härskar med elegans och kyla?
Karin får försöka hitta en roll som piga, när nu pojken inte finns.
Men är det ögon hon ser blänka i ventilen i sitt rum? Varför skramlar mathissen på nätterna och visst är det steg hon hör från den avstängda våningen ovanför?
Är det verkligen av omtanke som Madame får henne att börja röka, krympa sin kropp och sminka sig? Varför har hon klippt av hennes långa vackra hår, som en morgon ligger i tovor på kudden? Prästen försöker vara faderlig men hon känner lukten av hans åtrå.
Romanen utspelar sig i en tid då det fanns Essomackar på franska landsbygden och då sjuka människor lades i spännbälte på Långbro, dårhuset som man kunde säga då.
Karin kan få skarpa minnesbilder från Långbro, ljudet av läderremmar som dras åt, moderns skrik från rummet. Eller ljudet av glas som splittras, av en nacke som bryts.
Mer än skräckroman
Förlaget kallar Hanna von Corswants debut för en skräckroman. Det tycker jag är lite synd, faktiskt lite trubbigt, eftersom hennes berättelse om den udda svenska flickan är mer än så.
Det är en väl uppbyggd psykologisk roman, med drag av Roman Polanskis filmklassiker "Repulsion".
Om jag vore läkare i psykiatri skulle jag förmodligen ganska enkelt kunna ställa diagnos på Karin. Som vanlig läsare får jag försöka ta in omvärlden genom hennes stora, rädda ögon. Ett liv som blir mer och mer skrämmande och hotfullt.
Till sist måste hon ju försvara sig mot de yttre hoten. Om det nu finns några sådana?
Känslig för intryck
Hanna von Corswant, som är uppväxt på Gotland, har gått på Skrivarakademin. Det märks. Hon har jobbat mycket med språket som är rent och nyanserat, kanske snudd på övertydligt; för utbroderat?
För som läsare inser du ju ganska snabbt att Karin är extremt känslig för intryck; ljud, ljus, sinnesstämningar.
Här någonstans borde jag väl säga någonting om en "lovande debut"? Ja, det tycker jag. Absolut.
Hanna von Corswant jobbar, än så länge, i en bokhandel.