Erik Bergh firar sina 40 artistår i Atlingbo
Den gången var det Csardasfurstinnan på repertoaren tillsammans med en fin pianotrio och två kvinnliga sopraner, det var frack och snygga klänningar och en hel del teknik. Spelningen ingick i en landsomfattande turné men under resan föddes en tanke att flytta till ön.
- Jag berättade historien om Csardasfurstinnan och så sjöng vi godbitarna ur operetten, berättar Erik Bergh.
*
Men artistkarriären började på gamla Hamburger Börs redan under studietiden på Musikhögskolan och det var långt innan han planerade att flytta till Gotland.
Tillsammans med broder Einar, musiker och sångare hade de den 1 augusti 1967 premiär på en helt egen krogshow.
- Jag hade en knapp månad innan stegat upp till Ragnar von Arnold på Börsen och frågat om vi, några studenter på Musikhögskolan, kunde göra en kabaré? Vi hade världens tur, det fanns ett hål i augusti, problemet var att det bara var tre veckor till premiär och materialet var inte ens skrivet.
- Men jag tackade ja och så skrev vi texter och musik samtidigt som vi repeterade natt och dag. Sven-Anders Bengtsson och Jessie Flaws var med och kapellmästare Leif Thuresson skrev musiken. Vi hade dansare från Kar de Mumma och en jugoslavisk dansorkester. Stig Ossian Eriksson skulle vara regissör, men det samarbetet fungerade inte alls.
-Men det blev en timmes show, "Är inte människorna fina" hette kabarén, originaltexter och nykomponerad musik och publiken kom, berättar Erik Bergh.
*
Därefter bildades musikbolaget Fonofon och gruppen hade tänkt sig att finansiera kvalitet med svensktoppsmusik. De pressade billiga pocket-plattor i ep-format i enorma upplagor som distribuerades via Pressbyrån. Projektet blev en flopp, bara en enda platta gick ihop ekonomiskt - en snapsviseplatta.
- Det blev tvärt om, att det seriösa utbudet fick bekosta skitmusiken, säger Erik Bergh och skrattar.
Men Fonofon var också den första fria musikteatergruppen innan gruppen upphörde 1973, broder Einar flyttade till Värmland och Erik till Gotland.
- Det var just då befriande att få bli sig själv och jag träffade Erling Lindvall och vi samarbetar fortfarande.
*
Men han minns också med glädje ett hobbyprojekt vid mitten av 1970-talet, ett gäng från Ljugarn som satte upp Hasseåtages "Åh, vilken härlig fred". Flera utsålda föreställningar på Rondo och sedan en gotländsk bygdegårdsturné.
- Jag och Erling var nog först med att göra en helkväll Taube, förutom Evert själv och Sven-Bertil. Men det var lättare förr när alla föreningar kunde söka kulturbidrag till sina arrangemang.
Sedan dess har antalet engagemang stadigt gått nedåt. Kyrkomusiken spelar numera en större roll för Erik Bergh och även ett program kallat Hultman-sångerna, där Erling även spelar tramporgel, har inneburit att han förutom alla gotländska kyrkor även sjungit i frikyrkor.
Det är nog bara jag och Holger Olsson som sjungit i samtliga dessa små katedraler, tror han.
*
Vi kan alltså räkna med en del Taube i kväll och kanske blir det även någon Owe Thörnqvist-låt?
- Kanske, jag lärde mig mycket av honom under Börsen-tiden, båda att sjunga och att hålla en publik i schack, berättar Erik.
Och han minns mycket väl den rödgråtna flickan i trappan ner till artisttoaletterna på Börsen som fått en utskällning av sin kapellmästare Charlie Norman.
- Jag försökte tröst henne och hon berättade att hon hette Anni-Frid Lyngstad.
- Man ska aldrig ge upp, säger 64-årige Erik Bergh som kommer att fortsätta sitt dubbelliv som hästskötare hemma i stallet i Fröjel och som sångare så länge rösten håller.
Han har engagerat sig i projektet Gotlandsoperan som han hoppas mycket på och sommarens konsert kommer att få en fortsättning på ett eller annat sätt.
Men i kväll handlar det om 40-årsfirande i Atlingbo bygdegård.
Så jobbar vi med nyheter