Erland de Flon skrev en släktkär bok
Det är tre syskon man ser och huvuddelen av boken handlar om Hjalmars, Birgers och Selmas livsverk. Resten av boken handlar om författarens, Erland de Flons, eget yrkesliv, som omfattade 35 år i Televerkets tjänst.
Erland de Flon hade väl knappast tänkt sig att han skulle bli författare när han avrundat televerkskarriären och lite i förtid gått in i pensionärernas skara för snart tio år sedan. Men det var det stora intresset för släktforskning som ledde fram till insikten om att han borde skriva en bok. Han skrev en, den om den egna släkten de Flon. Och nu har han skrivit en till, den som handlar om morfar Hjalmar Svensson och två av hans syskon. Och om honom själv
- Det är synd om allt bara faller i glömska, tycker han.
Nu är han ganska nöjd med den lättlästa och enkla men ändå innehållsrika bok som samarbetet med Mart Marend och förlaget Preposition lett fram till.
Upplagan är mycket begränsad - men kan snabbt utökas - och författaren själv har hand om försäljningen. Här är ytterligare ett bevis på att den nya tekniken gör det lättare som vem som vill att ge ut en egen bok - om man har råd och vågar ta lite risker.
Erland de Flons morfar hette Hjalmar Svensson. Han och broder Birger, som tog sig namnet Nyström, flyttade från Halland till Gotland vid förra sekelskiftet och det var järnvägsbyggandet på ön som gjorde att de kom hit som rallare. Birger blev sedermera banvakt på linjen Slite-Roma. Hjalmar Svensson kom sedan järnvägen var färdigbyggd att ägna sig åt byggen av många stenvalvbroar. Många av dessa byggen kan ännu i dag studeras på den plats där de tillkom. De båda männens liv och gärningar finns dokumenterade på lite olika sätt och dessa uppgifter har Erland använt sig av förutom sina egna minnesbilder.
Men han var ung när han träffade morfar och hade just ingen tanke på att han en gång skulle skriva en bok.
Det minst dokumenterade livet men kanske också det som för en utomstående är mest intressant hade nog systern Selma. Hon blev husföreståndarinna. Hon kom till Överöstris i Alva för att förestå hemmet för sin bror Hjalmar, när denne blivit änkling. Hans maka hade avlidit endast 35 år gammal och Hjalmar blev ensam med fem småbarn. Det var då Selma ryckte in och blev som en bor för de fem barnen. "En vacker och plikttrogen gärning" stod det i dödsrunan i de gotländska tidningar då Selma gick bort 1966.
En intressant sista del i boken utgörs av Erland de Flons berättelse om sitt eget jobb som telearbetare - från järntråd till glasfiber.
Han hittar en intressant koppling mellan morfars och morfars brors jobb och sitt eget. De äldre jobbade med att dra fram järnvägen i början på 1900-talet. Nästan hundra år senare gick han själv på järnvägsbanken, många år efter det att rälsen plockats bort, och lade ner optokabel kallad "digital motorväg" där tågen gått.
I båda fallen handlar det om en insats för att kommunikationerna skall fungera.
Så jobbar vi med nyheter