Ett av ryskans mest välstämda instrument

Nu har boken "Språket är Gud. Anteckningar om Joseph Brodsky" utkommit. Om den författare som föddes som Iosif Brodskij 1940 i Leningrad och som dog som Joseph Brodsky i New York 1996 och som under sin livsresa hann att få Nobelpriset 1987.

Tre huvudavdelningar
Den här boken om Brodsky är mindre ambitiös i upplägget men därför inte mindre intressant. Det är ett nästan intimt porträtt av den ryske poeten, eftersom Jangfeldt var nära vän med honom, och en i högsta grad levande berättelse om ett märkligt livsöde.
Boken innehåller tre huvudavdelningar - en kort biografi som mest handlar om Brodskys författarliv i Sovjet och hans svårigheter där fram till utvisningen den 4 juni 1972, om Brodskys poesi och syn på poesin samt olika brottstycken framför allt från Jangfeldts personliga minnesalbum.

Poetiska elitserien
Det finns poeter och poeter. I min värld tillhör Joseph Brodsky den internationella poetiska elitserien, där inte så många platsar. I den serien står han utan tvekan närmast sin främste läromästare WH Audens, denne engelske poet vars betydelse för Brodsky inte kan överskattas.

Språket större än tiden
Det var under förvisningen för "lösdriveri" i det nordligt belägna Norenskaja han med hjälp av ett lexikon steg för steg översatte Audens minnesdikt över den irländske poeten W.B. Yeats, en av Audens finaste. Något liknande hade han aldrig läst och det präglade honom för all tid.
Vad står det då i denna dikt? Jo, att tiden avgudar språket, att språket är större än tiden, större än rummet, att språket härskar över det individuella medvetandet och att den högsta formen av språk är poesin.
Det viktigaste för en poet är att skriva väl, inte att uttrycka en viss åsikt. Det är en absolut moralisk plikt. Tänkvärt i vår tid av snabba, allt annat än välskrivna texter.

Biografi i delar
Brodsky trodde att språket hade förmåga att övervinna tiden och döden och att poesin var "det enda botemedlet mot människohjärtats vulgaritet". Han har några nästan dramatiskt tillspetsade uttryck angående poetens uppgifter. Han måste vara en "kombination av instrument och människa i en och samma person, där instrumentet efterhand tar överhanden". Och: "Det är bättre om boken befinns bra och livet uselt i stället för tvärtom."
IJangfeldts berättelse får man delar av denna biografi i stort och smått. Man förstår hur kontroversiell han var i västerlandet med sina nästan 1800-talsromantiska anspråk för poesin. Politisk korrekthet var något han föraktfullt vände ryggen.

Högläsningslyrik
En likhet mellan Auden och Brodsky var att båda var verskonstens mästare, hemma i de mest invecklade versmått under en tid som alltmer avvecklat dessa.
Vi skall vara lyckliga att ha Jangfeldts översättningar av Brodskys poesi, förmodligen så nära man kan komma de ryska originalen. En poesi ovanligt lämpad för högläsning.