Ett Bergmancenter bör ha nationell dignitet

Kerstin Kalström, husmor på Bergmangårdarna, och Elisabet Edlund från Högskolan på Gotland är två av de guider som medverkar under Bergmansafari på Fårö. Här berättar de utanför Bergmans biograf vid Dämba där de också tog hjälp av ytterligare två Fåröbor, Gunilla Bogren och Kerstin Blomberg.Foto: Bengt Valentinsson

Kerstin Kalström, husmor på Bergmangårdarna, och Elisabet Edlund från Högskolan på Gotland är två av de guider som medverkar under Bergmansafari på Fårö. Här berättar de utanför Bergmans biograf vid Dämba där de också tog hjälp av ytterligare två Fåröbor, Gunilla Bogren och Kerstin Blomberg.Foto: Bengt Valentinsson

Foto:

Kultur och Nöje2011-04-19 04:00

En stormig aprildag för ganska exakt 50 år sedan kom lite motvilligt Ingmar Bergman till Fårö för första gången. Han ville egentligen ha Orkneyöarna som kuliss till "Såsom i en spegel". Men han tog genast det karga Fårö och fåröborna till sitt hjärta och "talade om kärlek vid första ögonkastet".

Han fortsatte att spela in både spelfilmer och dokumentärer på ön, han byggde sin studio och i etapper sin 56 meter långa bostad vid Hammars. Även efter sin död har hans nationella och internationella betydelse för svensk film och kultur fortsatt att öka.

Det pågår just nu något av en Bergman-boom i Berlin med utställning och visningen av ett hundratal av hans filmer. Här hemma ska han pryda en sedel av hög valör, men han saknar fortfarande sin plats i den svenska kulturgeografin.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet har Bergmancentrets ordförande Kerstin Brunnberg och verksamhetsledare Jannike Åhlund påtalat det orimliga i att staten inte anslår de miljoner som krävs för att skapa tillträde till detta kulturarv på plats och ställe.


*
Bergmancentret fortsätter alltså att arbeta i ekonomisk osäkerhet och tvingas nu till nödlösningar för iordningställandet av Fårö skola till Bergmancenter och årets Bergmanvecka.

För att skapa uppmärksamhet bjöds härom veckan pressen in till en egen guidning och safari till Bergmanland på Fårö. Bussen kryssade mellan tamankor och strandpipare till tonerna av de vilda grågässens vårkackel vid Dämba träsk, medan Kerstin Kalström och Elisabet Edlund, tillsammans med Jannike Åhlund berättade om verksamheten.

Med på bussturen fanns också tre av de internationella konstnärer som just vistas som stipendiater på Bergmangårdarna som arbetar under helt andra ekonomiska förutsättningar efter det att Hans Gude Gudesen satsat av sitt privata kapital.


*
Bergmancentret kan bli en mycket attraktiv internationell mötesplats, produktutveckling pågår, men fortfarande letar man efter finansieringen.

Guidade turer har en stor potential och förutom under sommaren kommer redan nu i maj flera safaris att genomföras. En nationell bibliotekariekonferens på Gotland, socialdepartementet och Svensk scenkonst har redan bokat in sig. Till detta satsar centret på konceptet "Bergman på egen hand".

Men det är under de guidade turerna som deltagarna kan orientera sig i Bergmans landskap. I bussens monitor kan man följa färden utanför bussfönstren också på vita duken och få sig till livs många dråpliga, självupplevda historier också om det ömsesidiga förtroende Bergman hade till fåröborna.

Bergmancentret har skapat en djup, lokal förankring på Fårö och arbetar intimt med bland annat hembygdsföreningen, just nu genom sommarens utställning "Fårö - Ingmar Bergmans filmiska landskap" som öppnar under Bergmanveckan.

Platsens minne har stor potential för ett Bergmancenter på Fårö, men också vidare i ett svenskt perspektiv. Stiftelsen Bergmancentret hoppas att Bergmanarvet blir en fråga av högsta nationella dignitet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!