Ett gyllene tillfälle att bli glad igen efter de mörka katastrofveckorna
Jag besökte premiären på Gotlandsrevyns uppsättning anno 2005 - Smörgås u sjuckla - som spelas på Rondo i Klintehamn. Efter nästan tre timmar klev jag ut i en frisk men mild vinterkväll och konstaterade förnöjt att kvällen hade varit ovanligt lyckad.
Jag hade bara suttit i en bekväm fåtölj och blivit serverad en härlig föreställning som bjudit massor av lustifikationer, en och annan samhällskritisk men väl balanserad replik och inte minst, en serie njutbara sångprestationer, av och till kryddade med rytmisk dans och alltid med gott musikaliskt ackompanjemang.
Inramningen med färggranna kostymer samt en sparsmakad dekor som finns där men inte distraherar, kompletterar hela härligheten. Se det var en nyårsrevy som heter duga (även om det också var namnet på Gotlandsrevy 1999, året då det verkligen hette Duga).
Det mesta i textväg har som vanligt författats av Roland Olsson, till vardags flitig med pennan på denna tidnings redaktion, men sedan revystarten 1998 i samband med att GA celebrerade 125 år, allt mer engagerad som revypappa. En av öns politiker, Inger Harlevi, tillägnas ett helt nummer för sin mångsidighet (eller om det nu var för att hon syns och engagerar sig i lite väl mycket..?). Men Roland är snäll och han levererar inga texter som är elaka av typen slag-under-bältet-karaktär. Han kan alltid möta dem han förärar en roll i revyn utan att tvingas till omvägar eller dra ner kepsen!
Många nummer blev det och så här i skrivande stund, omedelbart efteråt, är det svårt att fånga det bästa när hjärnvindlingarna ännu är fyllda av intryck. Men nog var de två danska matroserna en härlig syn (Evert Jansson & Palten)! När öns försvar nu är skrotat kunde vi vänta oss en ny invasion - inte från Ryssland - utan från Danmark. Men först måste den danska invasionstruppen ?ta en lille en, sedan tar vi lill?ön&?. Palten som sopshejk går inte av för hackor, följt av ett humoristiskt och välregisserat sång- och dansnummer med Anja Carlsson och Julia Bendelin. Ainbuskparodin gillades skarpt av publikum (bland flitiga handklappare fanns t ex Annelie Roswall). Evert gör en härlig pensionär i rullstol som skickar textmeddelanden på sin mobiltelefon från servicehuset.
Ett helläckert nummer med snygg kostymering och koreografi, är det om kubbverkstaden, en travestering på Disney?s tomteverkstad. Lysande i dag men ännu bättre när premiärnerverna lagt sig! Ett par av numren når dock inte riktigt fram under premiärkvällen; ?Pingpong? blir lite seg, ?Organdonationen? hittar inte heller riktigt hem. Småkul men lite utdragen är sketchen om kokosbollarna som egentligen bygger på en skånsk halvfräck uttalsövning.
Några i ensemblen är redan nämnda, men låt mig här så här mot slutet av denna text, salutera det unga dansanta tjejgänget My Persson, Marie Dahl, Jennifer Andersson och Lotta Moon! Alltid lika säkra i både dans och sång, alltid lika leende och med glimten i ögat. En livfull kontrast till alla gamlingar (Roland, Gusti Larsson, Evert, Pilla Olin) som driver revyn med trygghet, scenvana och erfarenhet, med skön uppbackning av scenens mellangeneration; Linda Sippmanne, Palten Jonsson, Anja Carlsson, Julia Bendelin och Janne Henriksson.
I bilradion på väg hem efter föreställningen, fortsätter rapporteringen från Sydostasien. Jag stänger av, rullar vidare i natten och vill minnas timmarna på Rondo ännu en stund.
Jag rekommenderar varmt alla som suktar efter ett eller flera goda skratt, som längtar efter sång & dans och lite smörgås och choklad, att styra mot Klintehamn och Rondo. Avnjut ett par timmar fyllda av genuin spelglädje och åk hem lite gladare, lite varmare inombords.
Så jobbar vi med nyheter