Danny satt längst fram, lyckligt försjunken i sin fars odödliga toner.
Det var ett märkligt årsmöte, ett femtontal högst vuxna män som effektivt raskade undan förhandlingarna, för att komma till väsentligheterna.
Musiken. Det är män som nog sedan 50-talet vigt sitt liv till att rota fram minsta bortglömd tonslinga av den svenska jazzens mästare.
- Fast, säger Danny, ett notpapper fattas. Det som pappa skrev till mamma, det har jag inte hittat än... Hon sa att det ligger nånstans...
"Fine together", självklar, lyrisk musik, som spelar direkt på våra hjärtan, denna kväll framförd av Bobo Stensson på piano och Lennart Åberg på sopransax.
"Fäbodsjazz"
- Sopransax, säger Åberg, har liknats vid vargskrika. Om man inte spelar som Sidney Bechet, förstås...
Där har han fel. Man kan spela sopransax som, ja, som Åberg själv, till exempel. Så blir det "Holy Grail", i ursvensk folkviseton. Och "Silhouette", på tvärflöjt, så förföriskt rund och mjuk i tonen i dessa spelmäns varliga händer.
En gång skälldes Lars Gullin för att spela "fäbodsjazz", när han i själva verket så väl förvaltade nordiskt vemod i den internationella jazzhimlen, att han blev odödlig redan på jorden. Då hade tiden gått sedan han skötte dragspelet i Lill-Lasses svänggäng på Gotland. Ur hans barytonsaxofon kom musik av ett nytt slag. Som "Ikaros på månen".
- Vilken jäkla bra låt, den har vi inte hört så ofta, sa Åberg förundrat.
Men nu var det ett årsmöte i Lars Gullin Sällskapet.
Två frågor aktualiserades. Först det framtida, möjliga museet i Sanda gamla järnvägsstation, i samarbete med Hembygdsföreningen.
Hur fyller man ett hus med innehåll, var frågan. Musik, förstås. Konserter, Lars Gullins liv. "Ett ställe dit man åker". Det saknas inte idèer, nu väntar man på att Hembygdsföreningen ska köpa in byggnaden från EFS Gotland.
Marknadsför kulturen
Den andra frågan handlade om Lars Gullin-priset och en skrivelse till Länsstyrelsen, som tillsammans med kommunen och Orkesterjournalen stått bakom priser till musiker, kompositörer och arrangörer som verkat i Gullins anda.
Länsstyrelsen har aviserat att man inte längre kommer att ge medel till det resestipendium som är knutet till priset - man finner det vara en kommunal angelägenhet.
I skrivelsen till länsstyrelsen påpekar Gullin-sällskapet att priset är en unik företeelse i svenskt musikliv. Resestipendiet har aktivt bidragit till en annorlunda marknadsföring av Gotland och den rika regionala kulturen, menar man:
"Vi vädjar till Länsstyrelsen att även fortsättningsvis med ett resestipendium stimulera och stödja de engagerade uttolkarna av Gullins musik och bibehålla det unika attraktionsvärdet för såväl priset, minnet av Lars Gullin och därmed också för Gotland".
Skriver årsmötet.
Valen:
Styrelsen med Roger Bergner som ordförande, valberedning och revisorer omvaldes i sin helhet på ett år. Årsavgiften fastställdes åter till 200 kronor samt 30 kronor per familjemedlem.