Motorvägsbygget i skogarna norr om Uppsala gav arkeologerna enastående nya kunskaper.
Bönder hade bott därinne redan mot slutet av stenåldern - för 4 000 år sedan. De byggde mängder av påkostade långhus under årtusenden. Stora hjordar av kor hölls på saftiga ängar. Sensationellt tidig järnframställning kunde också dokumenteras. Markerna efter Fyrisån var som en magnet för invandrare, ibland mycket långt bortifrån.
Vad lockade därborta långt i norr? Hagermans svar: bördiga våtmarker som växte fram genom den snabba landhöjningen. Fruktbarhetens gudinnor var nådiga här. Landet var lättillgängligt med båt men hade skyddande vikar och vattendrag.
Hagermans tolkningar blir dramatiska genom att förändringarna vid Fyris konsekvent förklaras utifrån vad som sker på kontinenten.
Ta högarna i Gamla Uppsala, svenskhetens så kallade "vagga" (nu 500-talet efter Kristus). De ko- och gudinnedyrkande böndernas fruktbarhetskult var på retur. Krigare - Odensdyrkare - skulle läggas i hög med alla sina skatter. Vad hade hänt?
Nya ideal - och ny religion - hade undan för undan kommit från det romerska imperiet. Kulturförmedlare var hemvändande legosoldater som lärt sig dyrka Oden i den romerska armén. När Rom faller ger folkvandringarna och hunnernas korta välde (400-talet) nordborna ytterligare soldatjobb och kulturimpulser.
Vid hemkomsten bestämde veteranerna var skåpet skulle stå. Till slut kunde de befalla att högarna i det rika Uppsala (och Vendel) skulle uppföras. "Flyktingar" från det fallande Rom kan ha hjälpt till.
Bland högläggarna kan till exempel gotiska invandrare ha funnits. Eller hunner!