Höghus & lågvatten är den något Stefan & Krister-påminnande titeln på den 14:e upplagan av Gotlandsrevyn med premiär på Rondo i lördags. Och att det gångna året varit ett gott gotländskt år betraktat med revyögon råder det ingen tvekan om. Ämnesuppslagen har stått som spön i backen och revyns huvudförfattare Roland Olsson har förvaltat de som han valt ut synnerligen väl. Revyns båda akter binds ihop av varsitt bakgrundstema. I akt ett handlar det om ett höghus från vars höjder två vinpimplande, ampra damer blickar ner på omgivningen från sitt von oben-perspektiv och är missnöjda med vad Gotland fått i utbyte från andra nationer. I akt två utspelas ett antal nummer på en av den moderna tidens mötesplatser, återvinningen. Och båda akterna har sina toppar och återvinningsdalar.
Här återfinns händelser som surdegshotellet som i revytappningens ordvitsande variant får ta emot ett antal av regionens surdegar som p-eländet och lasarettsunderskottet, banker som trycker på larmet när någon vill sätta in kontanter. Kontroversiella personer som Pigge, Alexander Gerndt och Max Hansson passerar revy.
Ett särskilt gott öga verkar revyn ha till kyrkliga angelägenheter. Inledning sker med spöklik stämning på domkyrkans vind och det museum som visade sig vara en variant på kejsarens nya kläder. Och domkyrkans många instrument av visst slag får sig en skopa i "Orgelorgie" till klassiska låten "Mälarökyrkas" musik.
En kort sammanfattning ger vid handen:
Roligaste numret: Paltens monolog där han denna gång verkligen får till kombinationen av knäpphet och intressanta ämnesval.
I egenskap av en fullt rörlig rullstolsman hinner han avhandla massor av vad som timat har; konsekvenser av sjukvårdsdirektörens fallskärm, farligaste övergångsställena och han tipsar dessutom om att gamla landshövdingen ligger bakom grisstölderna...
Bästa sångnumret: Roland Olssons "I glesbygden". På gutamål till Allan Edwalls musik ger han uttryck för och sammanfattar vad landsbygdsupproret handlar om.
Störst överraskning: När Roland och Pilla brakar in på tribunen på motorcykel till ackompanjemang av "Jailhouse Rock".
Störst besvikelse: Preben och Prebens comeback. De kommer aldrig i gång på allvar med sitt munhuggande innan de ramlar av scenen efter en sketch som i princip innehållit ett danskt ord samt flitigt skålande.
Ensemblen agerar som ett välrepeterat team. Men Janne Henriksson figurerar flitigt och dyker upp i mängder av häpnadsväckande skepnader.
Sång, musik och dans har alltid varit ett viktigt inslag i Gotlandsrevyn och så är det även i år. Orkestern återfinns för övrigt på ena scenkanten och det lediga orkesterdiket får därmed en helt annan roll än brukligt vilket känns nytänkande. Kostymerna, signerade Pilla Olin/Anja Smittsarve är också betydelsefulla för stämningen. I "Bananen" har Evert Jansson och tjejkören härliga persedlar på sig.
Regissören Peter Jankert har format en revy som faktiskt aldrig känns för lång utan majoriteten av numren är tajta och är säkra från start. Lite småmissar, scen- och musikmässigt, hör till i de inledande föreställningarna, det finslipas och sätter sig snart. "Höghus & lågvatten" är en av Gotlandsrevyns hittills starkaste uppsättningar.