Ett trångbott, skitigt och illaluktande Visby

Ett trångbott, skitigt, illaluktande Visby med mycket fattigdom och nöd.
Man kan tro att det handlar om ett Visby långt, långt tillbaka i tiden. Men det är Visby kring sekelskiftet 1900 - för bara drygt 100 år sedan - som Fredrik Blomgren beskriver i den bok som nyligen getts ut från Länsstyrelsen. En bok med den långa titeln "Internationellt, nationellt, lokalt. Reflektioner över arkitekturen kring sekelskiftet 1900 i Östersjöområdet".
Fredrik Blomgren, som läst bland annat historia och konsthistoria vid högskolan i Visby, ger i en intressant artikel en skildring av den byggboom som inträffade kring sekelskiftet 1900. För då började välståndet komma, åtminstone för vissa. Kommunikationerna hade förbättrats med både båtar och tåg, industrin började växa med sockerbruk i Roma och cementfabrik i Visby, bankerna byggdes upp och ersatte de gamla handelshusen.

*
Så de rika ville bygga upp en ny, prydlig och borgerlig stad. Visby fick uppleva en byggboom som inte haft sin like sedan 1200-talet. Enbart åren 1895-2005 växte ett 30-tal nya bostadshus upp i innerstan plus en mängd affärs- och kontorshus, förråd och gårdshus av diverse slag.
Om det här byggandet och vem som formgav husen berättar Fredrik Blomgren. Om arkitekter som Börring och Serboni, om Karl Romin och Johan Fardelin. Hus efter hus presenteras sina respektive stilar, och faktiskt skulle man kunna använda boken som en guidebok och gå runt i stan och titta på de spännande byggnaderna med hjälp av den information som boken ger. Problemet är bara att Fredrik hänvisar till kvartersnummer, inte gatuadresser, och då kan husen bli lite svårt att hitta.

*
Men Fredrik ger ett tips och hänvisar publiken till S:t Hansskolans gård. Han skriver:
"Förutom skolan kan besökaren beskåda skolans gymnastiksal i stram nyrenässans. Här hittar vi också Börrings båda tegelborgar, DBW:s Wagnerfantasi och Hushållningssällskapets fantasieggande kemiska station. Här kan vi också stanna till vid det Bayerska bryggeriets ölstuga i besynnerlig blandstil, det gamla Fåhraeiska huset i renässansstil, P A Säves trappgavelhus från medeltiden och Baptistförsamlingens tunga, nygotiserande kyrka".
Det var en salig blandning av stilar som byggarna kring förra sekelskiftet använde sig av. Gärna inspirerat av jugend. Många har gett byggnationen svidande kritik och Fredrik lånar i sin rubrik ett citat från Lennart Bohman; "arkitektoniska vidunder". Han redovisar sida upp och sida ner med kritik, men skriver själv att "många av de historiserande byggnaderna i hög grad haft en inriktning och vilja att ansluta till stadens själ och harmonisera med stadens arkitektoniska ande och landskap".
Och Fredrik avslutar sin artikel kort och koncist:
"Stadens själ förblev medeltida".

*
Boken innehåller fler artiklar men utan gotländsk anknytning. Länsstyrelsens byggnadsantikvarie Joakim Hansson med rötter i Finland tar upp kontaktpunkter mellan svensk och finsk arkitektur. Högskolans Eva Eriksson tar upp arkitekturen i Stockholm och bokens redaktör Heikki Ranta skriver om Gustaf Vasa-kyrkan i Stockholm. Också det av intresse, men för den gotländske läsaren är det förstås Fredriks artikel som lockar mest. Och man behöver inte vara speciellt intresserad av arkitektur för att njuta av läsningen.