Europeisk resa i Nazitysklands skugga
Henrik Arnstad har gjort det igen! Skrivit en bok som väckt förargelse. Häromåret skrev han en vasst formulerad biografi om "Spelaren Christian Günther".Spelaren ifråga var vår tyskanpasslige utrikesminister under andra världskriget.
Foto:
Det tyska exemplet utgår från tidernas mest effektive massmördare, SS-chefen Heinrich Himmler - Hitlers bödel. Hans brorsbarnbarn Katrin har orkat kartlägga sin fruktansvärde släktings barndom. Resultat: bödeln ifråga hade en lycklig barndom och ungdom. Badsomrar och snälla föräldrar.
Redan här går Arnstad emot våra fördomar. Men värre finns.
Kampen för Storfinland
Finland slöt entusiastiskt upp på Hitlers sida under sitt så kallade fortsättningskrig mot Sovjetunionen 1941-1944. Resultatet blev 76 000 finländares död och ett livshotande nederlag.
Men 1941 levde den finska statsledningen i ett naziinspirerat anfallsrus. Finland skulle inte bara ta tillbaka det som förlorats under vinterkriget 1939-1940. Målet var att skapa ett Suur-Suomi, ett Storfinland. Hela "Fjärrkarelen" skulle bli finskt, ja kanske var det bäst att stöta fram till Ural. Sovjet skulle inte kunna stå emot mer än några veckor!
ÖB Mannerheim utfärdade en dagorder inför erövringen av Fjärrkarelen (som aldrig hört till Finland): "Den östkarelska befolkningen skall behandlas vänligt men försiktigt. Den ryska befolkningen skall fängslas och sändas till koncentrationsläger."
Efter erövringen byggdes sex läger med 25 000 fångar, främst barn, kvinnor och åldringar. Närmare en femtedel dog, framförallt barnen. 64 400 ryska krigsfångar togs, varav 19 000 dör - nästan 30 procent. Mer än 1 .000 sköts.
Finnarna följde alltså tyskarna tätt i spåren vad gäller erövringar och förintelsekrig men stannade så att säga på halva vägen. Det blev ett "livsrum" rensat från misshagliga "raser" men inget folkmord, inga förintelseläger.
Längst gick finska Säpo genom att samarbeta med Himmlers SS i "Einsatzkommando Finnland" (avslöjat 2008). Gemensamt mördade de judar och kommunister i norra Finland.
Dold krigshistoria
I dagens Finland gräver historikerna och ämnet debatteras. I Italien däremot är det tyst. Trots att det var Mussolini som uppfann "fascismen". Trots att Italien var Hitlertysklands trognaste vapenbroder.
Italienarna har istället lyckats med konststycket att framställa sig som ett offer för de tyska fascisterna.
Populärkulturen skapar våra myter. Arnstad tar upp storfilmen "Kapten Corellis mandolin". Där dricker de italienska ockupationssoldaterna i Grekland vin på stranden tillsammans med grekiska flickor och så vidare. Sanningen var att italienarna for fram värre än tyskarna i Grekland.
Ännu skenheligare om sin synnerligen aktiva roll i förintelsepolitiken är Österrike. Så har också bägge dessa länder stora halvfascistiska partier idag.
Överraskande är att Sverige får ett positivt omdöme. Vår myt har ju varit den ofelbara Neutraliteten. Den har kritiserats sönder och samman under senare år. Både från höger och vänster. Lågvattenmärket var när division Engelbrecht släpptes igenom 1941. Arnstad konstaterar - enligt min uppfattning helt korrekt - att just då "ser vi hur antinazismen både har bredd och makt i Sverige även under krigets mörkaste år".
Påståendet grundas på att inte ens högerpolitikerna vågade säga mer än ett ja till Hitler 1941. Hitler var aldrig populär bland vanligt folk.
Frågan om skulden till andra världskrigets förintelser - judar, romer, ryssar, polacker, civilbefolkning - gäller inte bara nazistregimerna. Den gäller även demokratierna. Tyvärr var demokrati inget tillförlitligt vaccin mot aktivt eller passivt stöd åt Hitler.
Myten den motsatta
Tyskland före Hitler var en mönsterdemokrati. Hitlers första regering var laglig och hade majoritet.
Finland var en demokrati. Till och med en folkhemsdemokrati kunde man tillägga. Antisemitismen var inte utbredd och inte heller sympatin för Hitler. Ändå slöt man upp, vilket etablissemanget sen dragit en offerslöja över.
Demokratierna England och USA, som bekämpade Hitler, är också medansvariga. Först släppte de fram Hitler, vägrade ta emot judar, sen lät de Sovjet göra jobbet.
Men myten är den motsatta - se bara på floden befrielsepropaganda från andra världskriget. Arnstad behöver snarast skriva en bok till.
Så jobbar vi med nyheter