Exgotlänningar om etnobotanik
Resultatet har blivit mycket imponerande och innehållsrika böcker - den första kom ut för något år sedan och nu föreligger en ny del, "Människan och floran - Etnobotanik", (Wahlström & Widstrand, 540 s, ISBN 91-46-17789-2).
Huvudredaktörer denna gång har varit Håkan Tunón, Börge Pettersson och Mattias Iwarsson, vilka tillsammans med en lång rad medarbetare skapat denna bok, som är nummer två i en trilogi. En lång rad institutioner har också sponsrat den.
Författarlistan till de många artiklarna upptar inte mindre än ett sextiotal mer eller mindre kända namn, varav Bengt Rosén från Visby samt exgotlänningarna Kurt Genrup, numera Umeå, och (om jag inte missminner mig) Jonas Hasselrot, numera Södertälje.
Boken innehåller elva huvudkapitel plus ett femtiotal presentationer av olika "nyttoväxter".
Det hela inleds med avsnitt om "Människan i växtriket" och "Källor till folklig växtkunskap" och "Årets gång och naturens kalender". Efter detta följer ett långt avsnitt om "Skogar och utmarker".
Här möter vi många användningar av skogen och dess växter, från "John Bauers sagoskog", om olika träslag och deras virke, svedjebruk och pottaskebränning, korgmakeri och rotslöjd, bark och kvistar som djurfoder, skohö och mycket annat i samma stil.
"Ängar och hagar" inrymmer kapitel om heliga träd, bärande träd, fruktodling i äng och allé, bastrepstillverkning, samt suptallar och vägträd.
"Åkrar och vallar" handlar om användning av halm för många ändamål (där man t.o.m. har med ett litet stycke om halmad ål), vidare om sockerindustrins tillväxt samt "Ogräs - gissel och resurs", med synpunkter på dessa från Linné (som ansåg att vissa växtarter enbart var ogräsarter) och fram till nutidens mer nyanserade syn.
"Naturens skafferi" tippar jag blir ett populärt kapitel, med intressanta artiklar om svampar, samernas användning av fjällkvanne, kaffesurrogat, brännvinskryddning, hur man kan använda bark som mer än nödföda och slutligen vilda växter för överlevnad.
Kapitlet om "Trädgårdar" ger synpunkter på t.ex. klostrens trädgårdar, medeltida grönsaksodling, magmedicin och brödkryddor samt stadens folkliga trädgårdskultur.
Avsnittet om agaver verkar lite speciellt, men det har i vårt land under många år varit populärt att odla dem som lite "främmande" inslag i våra trädgårdar, t.ex. som prydnadsväxter i urnor.
Spännande saker kan man läsa om i "Växterna i folktron", där det handlar om "Afrodisiaka och erotik", "Blomsterspråket", "Divinations- och orakelväxter" (med all midsommarmagi), "Där älvorna dansar" samt "Landskapsblommorna". Botemedel från växtriket är ju kända sedan tusentals år och i "Medicinalväxter" får vi oss till livs kunskaper om "Första hjälpen på fönsterbordet", "Att bräna tunder" (fnöske) samt "Giftiga växter".
I framtiden kommer man troligen att utnyttja nya grödor för nya ändamål som vaccintillverkning, inom biotekniken och plastindustrin och inte minst som energigrödor. Om detta kan vi läsa i det avslutande kapitlet om "Framtidens växter".
Presentationerna av femtiotalet "nyttoväxter" finns inlagda som exempel i alla avsnitt där det är på sin plats med en liten praktisk fördjupning. Man finner också spridda i boken åtta biografier över kända etnobotanister. Här och där finns också inlagt små faktarutor med intressanta upplysningar utöver den ordinarie texten.
Boken avslutas med noter, källor och litteratur, bildkällor, och medverkande författare. Bildmaterialet är också av mycket hög klass, med alla tänkbara illustrationer.
Det är en stor satsning man har gjort med trilogin och den här boken motsvarar mycket väl alla högt ställda förväntningar. Dessutom är det en mycket vacker bok, som den grafiska formgivaren Maria Ulaner har all heder av.
Det är ingen bok man sträckläser, utan då och då tar man ner den från bokhyllan för att läsa några intressanta avsnitt. Vi ser nu fram emot den tredje delen, om etnozoologi!
Så jobbar vi med nyheter