Fängslande om hjärnforskare som fick stroke

Forskaren i henne tog över när hon till slut insåg vad som hände henne och hon tänkte:
"Åh herre gud, jag har fått en stroke! Jag har fått en stroke!" Och i nästa stund for tanken som en blixt genom hennes huvud: "Oj vad häftigt!"
Hon såg det som ett gyllene tillfälle att få veta mera om hur en strokedrabbad upplever det istället för att bara kunna studera det - nu var hon patienten.

Taylor medverkade som gäst i Fredrik Skavlans talkshow i SVT i fjol. På ett mycket intresseväckande sätt berättade hon där om sina upplevelser och att hon skulle ge ut en bok.
"Min Stroke" är mycket svår att lägga ifrån sig när man börjat läsa den. Ganska snabbt inser man hur ovanligt lyckligt lottad Jill Bolte Taylor var i det olyckliga som hände henne.

Lyckligt lottad när det gällde flera saker - hennes insikter genom yrket som gjorde att hon förstod hur viktigt det är att snabbt få vård, tryggheten att hamna på ett välutrustat sjukhus och vårdas av en berömd hjärnspecialist som hon dessutom kände sedan tidigare, att ha en mor som direkt tog flyget, kom för att ägna all sin tid och energi åt att rehabilitera sin dotter på ett pedagogiskt genomtänkt och riktigt sätt.

Hur svårt måste det inte vara för en "vanlig" strokedrabbad att förstå vad som hänt och att snabbt försöka komma under vård, när det var så svårt för en hjärnforskare?
Det är väl inte så svårt att lyfta på telefonluren och ringa 112 för att larma ambulans, kan man tänka. Men om man som Jill Bolte Taylor står inför det faktum att man är helt ensam, plötsligt har problem med motoriken, inte kan förflytta sig, inte kan koncentrera sig på en tanke i taget och hålla fast vid den, inte kan tolka ljud, inte kan prata och göra sig förstådd - då är det inte enkelt.

Jill Bolte Taylor var bara 37 år då hon drabbades av blödningen i den centrala delen av vänstra hjärnhalvan vilket gjorde att hennes högra hjärnhalva fick ta över.
Man kan säga att det fick henne att upptäcka sin högra hjärnhalvan - den euforiska känslan från höger hjärnhalva som styr känslor och kreativitet.

En ny värld öppnade sig för henne. Som rationellt och logiskt tänkande forskare hade användningen av den vänstra hjärnhalvan dominerat i hennes tidigare liv.
I boken beskriver hon den långa vägen tillbaka till ett normalt liv. Det blev som att ta sig igenom barndomen på nytt och lära sig allt, att gå, att skriva, att räkna och så vidare. Hennes minne var utraderat.
Boken har något att ge alla läsare och alldeles speciellt andra strokedrabbade.