Fängslande Taubetolkare

- Min första resa till Gotland var när jag satt i fängelse, säger Peter Harryson sorglöst.
- Det var 1971. Jag totalvägrade, så det blev en månad i Lärbro kring midsommar, det var trevligt.
Peter Harrysons vapenvägran bottnar i bestående pacifism.
- Det är inget kul att slåss, säger han lättsamt.
Den skojfriske skådespelaren som beskriver sig själv som glad och positiv, blir allvarlig när han berättar hur beklämmande han tycker det är att se så mycket våld i ett hårdnande samhällsklimat. Hans motto som historieintresserad är "det var bättre förr", dock utan att riktigt kunna förklara varför.
Utan att ha tid att engagera sig praktiskt, "jag hinner knappt med mitt eget liv", så känner han sig engagerad av det mesta som det ser ut i världen nu. Peter Harryson skräder inte orden när han tar USA som exempel.
- Man blir skrämd över situationen i Irak, och att det är en idiot som styr världens starkaste land. Och den globala uppvärmningen... man pratar, men ingen gör något.
Men trots oron över barnbarnens framtid tycks Peter Harryson ha förmågan att leva i nuet. Han ser sig själv som en kameleont som trivs med det han för tillfället gör, såväl på scen som hemma.

Det första mötet med Gotland avskräckte honom inte. Han har återvänt flera gånger, både privat och i arbetet som artist.
Torsdag och fredag tar han visan med sig till Visby och Hemse, och han beklagar att han inte kan stanna längre. Tillsammans med musikerna Bernt Andersson, Bengt Magnusson och Kjell Jansson turnerar han för Riksteatern med "Ensam, långt ute" av Olle Adolphson, vars arbetsnamn på föreställningen var "Ljus relief mot en mörk bakgrund".
Det är en dokumentär historia om Evert Taubes unga år och hur de påverkade resten av hans liv. Sånger varvas med berättelser om skaparens tidvis hårda liv. Olle Adolphson kände familjen Taube sedan barnsben, och var även god vän med Peter Harryson.
- Föreställningen breddar bilden av Taube och tar död på en del skrönor, manuset håller sig ganska strikt till sanningen. Han satt till exempel inte och drack vin på Gyldene Freden som alla säger, han drack te.
Evert Taube är bara en av många visdiktare som betytt mycket för Peter Harryson. "Ellinor dansar" och "17:e balladen" hör till hans favoriter. Pappa John Harryson sjöng ofta Taube när Peter var liten.
Under 60-talets studietid på scenskolan i Stockholm sveptes Peter Harryson med av den visvåg som drog fram. Han försörjde sig med framträdanden på visklubbar i Gamla stan och blev bekant med andra artister. Och vänskapen med bland andra Bengt Sändh består.
Peter Harryson vill bidra till att intresset för den svenska visskatten inte dör. I övrigt vill han helst förknippas med teatern. Efter några års anställning på Dramaten tog han tjänstledigt 1974 för att prova att gå vidare på egna ben.
- Jag har aldrig blivit uppsagd eller sagt upp mig, men det har nog övergått till icke anställd vid det här laget, skojar frilansaren Peter Harryson.
Annars kanske du kan ta över efter Persbrant nu?
- Det skulle se ut det.
Peter Harryson som deckare, det kanske skulle vara nåt?
- Jag säger inte nej till bra idéer. Jag läser en del äldre deckare, spela skulle jag gärna göra.
På internet beskrivs Peter Harryson som skådespelare, programledare och sångare.
- Jag är skådespelare, som sjunger hemskt mycket. Jag har bara haft ett programledarjobb.
Trots mängder av engagemang på scen, film och i tv-produktioner så förknippar många honom med "Så ska det låta". Efter åtta år lämnade han programledarrollen och har sedan dess inte tittat på ett enda program. På så sätt behöver han inte ha åsikter om det nu.
Han saknar det inte, men bedyrar att han är stolt och glad över att ha gjort det.
- Det blev hysteriskt, jag blev allmän egendom och har enligt Aftonbladet varit död två gånger. Jag slutade för att jag inte stod ut med att vara påpassad jämt, och jag ville göra annat, säger Peter Harryson och minns med glädje Putte Wickman som fick hela publiken att dansa conga.
Den återkommande hälsningen till modern var ett spontant infall som gjorde henne till Norrköpings mest kända mamma. Så småningom var hon måttligt förtjust, enligt Peter, som påpekar att invandrare han pratat med uppskattar en vuxen som bryr sig om mamma.
Dagarna före Gotlandsbesöket sitter Peter Harryson hemma i hans och hustruns hus på Åstol och blickar ut över västerhavet. Den lilla ön utanför Marstrand befolkas av 175 personer och biltrafik är bannlyst. De två barnen är utflugna.
- Jag gör gärna ingenting på min fritid. Annars är det ju ingen fri tid. Men jag tycker om att laga mat och att läsa, främst historia. Jag vet mer om 1300-talet än om 1900-talet, 2000-talet vet jag inte vad det är, skrattar Peter Harryson.
Matintresset har resulterat i ett antal kokböcker tillsammans med kocken Stefan Holmström. 25 års utforskande av London, ett av favoritresemålen, har också blivit bok. Nu står Köpenhamn på tur.
Men närmast efter Taube-turnén väntar "Rysk roulett" på Göteborgs stadsteater.