När stiftelsen Ann Wolff Collection grundades 2008, genom att ta över och förvalta ett 90-tal av Ann Wolffs konstverk, instiftades också ett stipendium som vart annat år ska delas ut till en ung, etablerad konstnär.
Detta för att värna glaset som konstnärligt material och för att skapa verk med hög konstnärlig kvalitet.
- Vi vill ha in nya idéer och moment i glasprocessen, skapa kvalitet och ge glas som konstnärligt material en högre status. Glaskonst ska inte bara finnas i presentbodarna, säger Ann Wolff.
Strålande val
Stipendiet är på 5 000 euro, cirka 40 000 kronor, och ska omsättas i ett glasverk i Ann Wolffs egen ateljé i Kyllaj eller vid någon annan hytta om konstnären så önskar.
Ann Wolffs man, Dirk Bimberg som sköter glasgjutningarna i ateljén i Kyllaj, berättar att de inte klarar att gjuta verk som väger över 50 kilo i ateljén.
Maria Mieseberger heter årets stipendiat och i går besökte hon Ann Wolff för första gången och för att bekanta sig med ateljén i Kyllaj.
- En strålande bra konstnär. Jag är mycket glad att hon vill ta emot priset och tror att det kommer att fungera fint, säger Ann Wolff.
Glädje och förpliktelse
- Det här är en utmärkelse jag tar emot med glädje, men också med förpliktelse, säger Maria Miesenberger som inte alls började sin konstnärliga bana som skulptör.
- Jag började med foto och gick ut Konstfackskolan 1995, men har alltid varit intresserad av material och tekniker. Mitt tredimensionella skapande började med textila verk, berättar Maria Miesenberger.
Hon har strävat efter ett tydligare formspråk, hon har sneglat mot glaset som material, men aldrig tidigare mot det gjutna.
- Däremot har jag gjort flera gjutningar i brons och aluminium, hoppas jag gjort erfarenheter som kan omsättas i glas, säger hon.
- Marias verk måste inte vara en gjutning, men det är här som Dirk och jag kan bistå med våra kunskaper, säger Ann Wolff.
- Och det är ju det privilegiet jag eftersträvar, säger Maria Miesenberger.
Maria Miesenberger har med sig ett flertal olika frågor och skisser som nu ska diskuteras. Hur och när och var de sätter igång med arbetet är ännu inte klart.
Kul utmaning
- Men det känns redan bra och ska bli en kul utmaning, säger Maria Miesenberger som efter konstfack tillbringade nästan åtta år i New York, först på Parsons School of Design.
- Tiden i USA var ett sätt att landa i konstnärskapet och gav mig tid att fundera på vad jag ville göra. Samtidigt deltog jag under den här tiden i en mängd samlingsutställningar, både i USA och Europa.
Sedan hon återvände till Stockholm för cirka tio år sedan har hon gjort ett flertal större offentliga utsmyckningar och ett tiotal utställningar, bland annat tre gånger i galleri Lars Bohman.
Hon har fått ett flertal stipendier och priser, bland andra Ljunggrenska Konstnärspriset 2002, Årets konstnär Märta Måås-Fjetterström 2005 och i fjol fick hon Svenska fotobokspriset för sitt verk Sverige/Schweden, som består av svartvita bilder från hennes barndom i Sverige och i hennes pappas hemland Österrike, där personerna på bilderna gjorts till helsvarta suddiga siluetter.
- Boken är en sammanfattning av ett projekt jag levt med sedan tiden på konstfack och bilderna har kontinuerligt visats på många ställen, berättar Maria Miesenberger.
Maria Miesenberger är den andra konstnären som fått Ann Wolffs stipendium. 2009/2010 gick priset till den tyske skulptören Holger Walter från Karlsruhe.