Får det finnas regler för hur gutamål skall skrivas?
Ingvar Ronströms svar till Ola Sollerman i GT den 24 november snuddar vid en intressant fråga. Får det finnas regler för hur man skriver ett språk?
Sollerman kallar språket i Ronströms bok om botare "rent bedrövligt".
Jag förutsätter att han inte talar om markerade citat från äldre texter.
Jag träffade en gång en lärare i svenska på högstadiet som själv åstadkom en bedrövlig språkbehandling, tyckte jag med min gammaldags uppfostran.
"Det spelar väl ingen roll hur man skriver, bara man skriver," menade hon.
70-talets flumpedagogik?
Får man ha regler
Gutamålsgillet "sliter" med samma fråga. Får man ha regler för hur gutamål skall skrivas?
Majoriteten i gillet svarar Nej. Var och en måste få skriva som han vill. Något annat är diskriminering (som Ronström skriver).
Jag försöker hävda att det måste finnas grammatiska regler även för skrivet gutamål.
Annars sjunker språket ner till en dialekt.
Arv från dansktiden?
Tydligaste exempel är Gutamålsgillets allnacku med de ordförklaringar som ges i GT varje dag. Den som gör dem är mycket angelägen att använda ord som "raiså", "gatå", veiså" och så vidare.
För så säger man i När och Lau.
På hela resten av ön (möjligen utom Fårö?) säger man "raise," "gate", "veise" och så vidare.
Kanske är det arv från dansktiden.
Förvirring
Jag skulle inte bråka om detta om det inte var för att det skapar sån förvirring bland andra som är dåligt bekanta med språket.
Vem kan i tal höra skillnad på "raiså" eller "raisu", "gatå" och "gatu"?
Varför så omöjligt
Så har vi fått eländet med "dricku". Ständigt läser man att någon bjuder på "dricku".
Han skulle inte på svenska skriva "Jag skall bjuda på drickan".
Varför är det så omöjligt att enas om att i skrivet gutamål använder vi det gemensamma "raise = resa", "raisu = resan", "gate = gata", "gatu = gatan", "veise = visa", "veisu = visan". Då finns inget missförstånd.
Så jobbar vi med nyheter