Fårö bjöd på en sällsam natt
Att inte Fårö kantrade i lördags natt får öbor och besökare nog tacka försynen för. Fårönatta drog nämligen till sig ett lämmeltåg av bilar på vild jakt efter någonstans att parkera.
Foto: Annika Melin
Och där fanns nybörjaren, till exempel Tåve Uglem från Funäsdalen i Härjedalen, som tillsammans med eleverna från Folkhögskolan i Fårösund kom med buss och invaderade Mjölnor Backe där deras lärare Calle Brobäck berättade skrönor från Fårö.
Efter tre veckor i Fårösund var hon var lyrisk.
- För mig som kommer från fjällen är havet så fascinerande! Och vi har besökt fyren och det var fantastiskt! För att inte tala om vädret och värmen!
Och där fanns förstås de som varit med mycket längre. Som hantverkaren Rolf Engström, som presenterade en installation vid sin fädernesgård vid Sudersand. Förutom den 50-årige vikingen i päronträ, som förlorat sina ena arm, den med svärdet, fanns där också en torrtall, vackert belyst, helt utan konkurrens av något månsken.
Saknar fullmånen
- Vi saknar verkligen fullmånen. Tidigare förlade vi tiden för Fårönatta efter månen, men sedan folk ville kunna planera sin resa hit har det blivit bestämt att den ska vara den tredje lördagen i september, men visst är det synd.
Det var proppfullt på campingparkeringen på Sudersand. Enligt Rolf Engström har eluttagen där varit bokade sedan i våras av folk från såväl Gotland som fastlandet.
Räddningsbåt
Det var fullt överallt, på Ica, på Sylvis döttrar, på Ebbes, på Gåsemora och på Kuten, men på Sjöräddningsmuseet fanns det gott om plats. Där i ett vitt båthus tronar en imponerande räddningsbåt från 1893, en segelbåt byggd i ek med plats för tio roddare. I 50 år låg den stationerad här för att vid behov rycka ut för att hjälpa sjöfarare. Hon heter Skärs ände och har en fascinerande historia.
1943 omvandlades hon till fiskebåt för att sedan hamna på fastlandet som nöjesbåt. 1967 hittade Hembygdsföreningen på Fårö henne i "bedrövligt skick" och återbördade henne till hemstället.
För det var här i Butleks, Ekeviken hon och föregångaren från 1860 låg stationerade.
Allt detta berättade Erik W Ohlsson, Fårö hembygdsförening, om i lördags. Det var Salvorevet "ett av de farligaste ställena i Östersjön", som sträcker sig från Sandhamn via Sandön till Fårö, som fick Sällskapet för räddning av skeppsbrutna att här placera en räddningsbåt, byggd efter engelskt mönster.
- De här båtarna varken sjunker eller ankrar, de har luftfyllda koppartankar inuti, sade Erik W Olsson.
Ersattes 1943
1943 ersattes hon av en motordriven båt, som omgående fick bistå hundratals baltiska flyktingar.
Sjöräddningssällskapet har under sina 150 år på Fårö inte sett någon besättningsman bli skadad eller dödad.
- Det enda som hänt är en klämd tumme, sade Erik W Ohlsson.
Många till fots
Bilfärden söderut var stundtals riktigt otäck. Många bilar på smala vägar i kolmörkret och en hel del människor på cykel och till fots som också skulle någonstans. Och det hade kanske fungerat om människorna vid vägkanterna hade haft någon typ av lampa eller lykta med sig. Men förvånansvärt många hade inte ens reflex.
Om ingen människa kom till skada i lördags natt är det något att vara innerligt tacksam för.
För GT:s utsända avslutades Fårönatta med spökhistorier vid engelska kyrkogården. Där var minst 100 bilar parkerade och människor snubblade fram till kyrkogården och bildade ring kring Evert Jansson i slängkappa och med levande ljus bakom sig i en trädurholkning. Med föredömligt hög röst berättade han sedan om hemska saker som skett i trakten.
Det gjorde han varje timme och man undrar om det var 100 bilar där även de andra timmarna?
När jag passerade Hammars funderade jag över det där som Liv Ullman avslöjade hos Skavlan i TV kvällen innan. Att hon och Ingmar Bergman hade en dörr i huset där de plitat ner sina reaktioner. Liv Ullman sade att den dörren var det enda som fanns kvar i huset sedan allt lösöre förts därifrån.
- Inte länge till, tror jag, sade då Skavlan.
Man undrar nyfiket.
Så jobbar vi med nyheter