"Fårö - Nyanser av grått" är titeln på Markus Moströms färska Fåröbok (Fårö hembygdsförenings förlag). En utgivning som också innebär den första mera renodlade fotoboken om ön och författaren svarar för såväl foto, kort text som formgivning. Och den utgör också finalen på ett sex år långt fotoprojekt.
För att kunna slutföra boken mottog författaren ett vistelsestipendium från Stiftelsen Bergmangårdarna vilket gav honom möjligheten att färdigställa boken i Ingmar Bergmans hem under våren 2011.
Markus Moström är född 1969 och utbildad grafisk formgivare, baserad i Saltsjö-Boo. Sedan 1997 driver han egen designbyrå. Fårö (där föräldrarna har ställe) har han besökt varje år sedan 1974 och hans bok är en kärleksförklaring till ön.
Boken innehåller fotografier (tagna med Nikon D300) av ön vid olika årstider och är således fotograferade under en period av totalt sex år. Korta, haiku-inspirerade texter bryter upp bildflödet och skapar pauser i layouten. Han har också lånat ett textavsnitt ur Olle Hammarlunds klassiska Fåröbok "Fårets gröna öga".
I sitt förord noterar fotografen att när han går igenom äldre bilder så slås han av öns oföränderlighet över årstiderna. Men ändå finns variationen där, landskapet förändras beroende på geografi, ljus och väderlek.
Omslaget må vara sobert gråsvart men på insidesfotona skildrar han Fårö ur vitt skilda aspekter i såväl svartvita som, några få, färgfoton.
Själv kan jag inte omedelbart avgöra om det hade varit en fördel om färgbilderna helt uteslutits. Efter att ha funderat över detta har jag kommit fram till att jag hade föredragit hundra procent svartvitt.
Hans motivkrets utgörs gärna av byggnader och djur/natur. Några människor återfinns inte, givetvis ett synnerligen medvetet val. Något som bidrar till det kontemplativa, tidlösa stämningsläget.
Kargheten är tydlig, dimstråken ligger över nejden, havet fräser, sten och fossil dominerar.
Markus Moström har skapat en synnerligen sparsmakad och finstämd volym. Ungefär som om man tänker sig motsatsen till en traditionell, gräll och påträngande turistbok och där "nationaldjuren" lammen bara återfinns en gång (även om turistpopulära Kutens bensin känns något överrepresenterad). Och ändå lockar Markus Moströms skildring väl så mycket till ett Fåröbesök.