Fårönatten badade i ljus

Vid evenemangets start vid 18-tiden på lördagskvällen hängde regntunga moln över norra Gotland och det var lång kö till Fåröfärjan i Fårösund. Kulturlivet på Fårö hade redan börjat flöda, ända från gårdsbutiken i Broa till Fårö fyr allra längst i nordost, där fyren stod öppen för de icke höjdrädda.
Med en bedårande utsikt, i skymningsljus och ljumma höstvindar, står Anna Persson och lutar armbågarna på räcket.
- Jag är här med mina föräldrar och en kompis. Mest för att se fyren, jag har en stor fascination för fyrar! Jag skulle gärna jobba som fyrvaktare, men det yrket finns väl knappt kvar längre, berättar Anna Persson.
Hon blickar ut i natten, söderut, medan skymningen övergår i kompakt nattmörker.
Vid åttatiden inleddes det kanske allra senast inbokade evenemanget på Fårö denna kväll. Jonas Kruses lysande monolog Det osynliga - en vass attack mot mediesamhällets kommersialisering, där innehåll blir allt oväsentligare så länge det lockar kunder - fick klartecken först i torsdags.
- Jag var ledig och kom gärna hit för att spela, säger skådespelaren själv, Jonas Kruse, som kört monologen Det osynliga sedan i maj 2007, bland annat under Almedalsveckan i fjol, och som de senaste åren hyrt stuga på Fårö på somrarna.

*
Samtidigt som allt fler trängdes på kultstället Kutens bensin för en bit mat, en öl och varm gemenskap, fylldes den gamla teaterladan tvärs över gatan till brädden - och samtidigt kunde den som råkade befinna sig i närheten av en radio påpassligt nog lyssna till en radiosänd livespelning av Ainbusk, som tolkade Frankrikes mest skönsjungande sparv, Edith Piaf.
- Kommersialiseringen av kulturen är ett hot mot demokratin! fastslog Jonas Kruse och slog ett slag för kulturens ställning i landet inför det 70-tal personer som under närmast andäktig tystnad bevittnade hans monolog.
Många som fått sig en tankeställare av Jonas Kruse vandrade sedan - under numera stjärnklar himmel - tvärsöver gatan, till Kutens bensin. Där hade det värmländskt svängiga sexmannabandet King Kongo Cobras tagit plats på scenen med trummor, bas, gitarrer, dragspel och tvättbräda (!).

*
Bland alla besökare på Fårö fanns också polisen, som hade en patrull på Fårö under större delen av kvällen. Polisen fick en lugn natt. Ett 60-tal bilister i trafikkontroll utan anmärkning, samt två journalister utan reflex var vad som kunde konstateras.
En av dem som fick grönt ljus i alkoblåset var Bengt Wramner, sommarboende i Slite, som med sin hustru passade på att ta en tur kring ön.
- Vi har besökt fyren och Bergmans grav. Det är vackert, berättar han och kör sedan vidare genom natten.
Sylvis döttrars hembageri, där bland andra Bo Albertz stod för musikunderhållningen i ett hörn på uteserveringen, var fyllt till brädden.
Där hade stockholmskvintetten Karin Sundqvist, Eva Tysén, Katarina Uebel, Margareta Lindevall och Birgitta Halldén stannat till för en matrast.
- Det är ju sånt härligt väder! fastslår Eva Tysén nöjt.
- Det är första gången jag äter saffranspannkaka, konstaterar Karin Sundqvist och tar en tugga till av den gotländska specialiteten.
- Betyget blir klart godkänt!
De fem damerna hade dittills hunnit med ett besök vid Fårö fyr, en tur till Mölnor Backe där Calle Brobäck kåserade om Fårö, en sväng till Kutens, och dessutom hade en del av dem sett Jonas Kruses Det osynliga.
- Vi var inte beredda på den typen av föreställning, så vi vet inte vad vi tycker om det, förklarar Margareta Lindevall och får medhåll av väninnorna.
En sak var dock säker. Jonas Kruses konstaterande "vi rånas på vår tid!" - med syftning till att innehåll i dag ofta får ge vika för att en så bred publik som möjligt ska nås - stämde inte in på Fårö denna natt.
Fårönatta lyckades med båda - innehållet var intressant, vackert och väl värt att se, samtidigt som evenemanget publikt sett blev en succé. Ett kulturellt ljus i septembermörkret.