- Jag fick ett mejl från en kille som hade jättebråttom till jobbet en morgon. När han kom till sin bil såg han att den var repad och bucklad. Vid skadan satt det en liten lapp där det stod "Det här var ju tråkigt". Det var ju trist så klart men en tragikomisk historia, det är kul att ha en titel med historia. Det passade så bra eftersom föreställningen handlar om just små vardagsjävligheter.
Det står på hemsidan att du är så efterfrågad att ni lägger in flera föreställningar på turnén. Hur mycket vitaminer äter du för att orka med?
- Det behövs inte. Jag har förberett mig inför det här i två års tid och jag är så himla glad att det funkar. Varje föreställning ger mer energi än den tar.
Är det en renodlad ståuppare med David Batra eller byter du karaktärer?
- Det är bara jag. Men det är en röd tråd i föreställningen och något mer allvarligt parti och någon del som är helt improviserad. Det skiftar lite.
Flörtar du med publiken genom att dra skämt om lokala ämnen?
- Ibland kan man inte det, på vissa ställen har man ju knappt satt sin fot tidigare. Men jag skulle gärna flörta in mig på gotlandspubliken. Jag var ju där nästan hela sommaren och spelade in film så jag har fått en liten relation till ön.
Apropå det så har du och jag delat omklädningsrum, när jag var statist. Jag var en snäll flicka och tittade bort, men det kanske inte alla gör. Har ni haft någon riktig julbelidiot-statist någon gång?
- Nej, det har vi inte. Alla har varit schyssta och hyfsat normala tycker jag.
Är du orolig över att någon ska ta bilder i smyg under inspelningarna?
- Nej, man kan inte oroa sig för allt. Då blir livet ohållbart.
Du spelar Ulf, han verkar ganska vrickad.
- Han har vissa drag som jag har men har mer brist på empati kombinerat med ett ännu större bekräftelsebehov än vad jag har. Den kombinationen kan leda till vad som helst.
Måste man ha bekräftelsebehov för att leva ett scenliv?
- Det tror jag nog. Alla som ger sig in i det här har nog ett ganska starkt behov av det. Det ger så mycket kraft. När 700 personer jublar och klappar händerna och vill att man ska komma tillbaka upp på scen är det svårt att toppa den bekräftelsen. Ibland undrar jag vad som händer om jag slutar med det här jobbet. Jag kommer ju bli sjuk eller få abstinens eller något.
Du ser rätt vältränad ut, är du det eller har du bara tur?
- Oj! Ha ha! Det är nog bara tur. Men jag har faktiskt börjat springa under det senaste året.
Hur långt springer du?
- Sex till sju kilometer. Egentligen inte för att jag känner att jag behöver träna utan mer för att jag har ryckts med i någon slags trend, alla springer tycker jag.
Har du börjat med barfotaskor också?
- Nej, men jag har sett att folk har det. Jag har alltid varit plattfot och behövt ha hålfotsinlägg så det känns väldigt konstigt att ha barfotaskor tror jag.
Vi har boktips i den här tidningen, vad läser du?
- Jag har precis läst ut biografin om Steve Jobs. Den var väldigt, väldigt bra. Jag sträckläste den nästan. Och nu har jag börjat läsa Zlatanbiografin.
Du läser de två mest eftertraktade böckerna just nu.
- Ja, exakt. Det brukar jag inte göra, men det har blivit så den här gången.
Är du intresserad av fotboll?
- Nä, nästan inte alls. Men i och med att jag är född och uppvuxen i Lund hade jag relativt bra koll på honom redan när han var ny. Så är han ju ett fenomen och då vill man ju läsa.