Fem minuter med Jonas Gardell

För Gotland Just nu berättar han om drömmen som gav upphov till den nya bitterljuva showen, om sommarens personliga musikfynd och om svårigheten att beställa en vanlig hamburgare.

Vad får vi se på scen när du kommer till Visby?
- Det blir en återgång till den typ av stand up comedy som jag gjorde för länge, länge sedan. Tillbaka till tiden före mina spektakulära uppträdanden med glitter, dans och körflickor. Nu är det bara jag, min publik och min förmåga att trollbinda publiken.
Många av dina verk är på ett sätt självbiografiska, speciellt de från dina tidiga år, gäller det även Trafikplats Glädjen?
- Ja. Utgångspunkten ligger i min barndom, som med Jenny, Ett ufo gör entré och En komikers uppväxt.
Jag läste en gång på baksidan av en Kalle Anka-tidning och hittade en tävling om en resa till Disney World - "the happiest place on earth", som det så fint stod. Och visst ville jag åka till "the happiest place on earth"!
Den röda tråden i föreställningen är just drömmen om lycka i livet och det ständiga sökandet efter den.
Tanken med Trafikplats Glädjen är att återvända till en ren stand-up-komik, men poängen med storyn är precis som med allt annat, lyckan är aldrig fri från svärta.
Allt kan inte vara roligt och lyckligt hela tiden. Publiken kommer att få en bitterljuv upplevelse och fälla en och annan tår...

Är det så man kan beskriva dig, som en bitterljuv person?
- Ja, jag är en bitterljuv människa. Jag är väldigt lycklig, eller har i alla fall en stor kapacitet till att vara lycklig. Men det är som jag beskrev i min första roman Passionspelet, att lyckan har svarta ögon. Den som går runt och är glad jämt är egentligen inte speciellt lycklig innerst inne.
Var hämtar du energi för att orka med allt du gör?
- Jag jobbar. Det är det jag tycker är kul. När jag inte är med familjen så jobbar jag hela tiden. Jag har inga fritidsintressen, spelar inte fotboll, ingenting.
Men hur kopplar du av?
- Genom att göra ingenting, i så fall. I somras kopplade jag av med att sitta på en stol och bara titta ut på havet. Jag såg lite filmer också. Men jag är selektiv när det gäller film. Och musik.
Vad har du lyssnat och tittat på i sommar?
- Oskar Linnros har gjort en kul, tydlig pop-skiva som jag gillar väldigt mycket. Den har gått på repeat hos mig i sommar.
Vad har du mer på gång nu, jag gissar att det finns mer på lut?
- Ja. Allt jag gör tar väldigt lång tid, och jag jobbar med flera saker parallellt. Jag har just skrivit färdigt en roman och en tv-serie. Sen har jag en norsk långfilm på gång också.
Är du strukturerad som person?
- Nej. Bara när jag har hand om barnen. Jag är absolut inte strukturerad för fem öre!
Är det sant att du inte fixar att beställa en Big Mac?
- Jag går ju så sällan på McDonalds och har så förbaskat svårt med de där ljustavlorna man ska beställa från. Först ser man inte vad det står från kön, sen när man är framme vid disken så ska man redan ha bestämt sig. Det finns så mycket att välja på och så finns det tillval på det med allt från plusmenyer till ditten och datten. Just Big Mac kan jag beställa, för det vet jag i alla fall vad det är. Men jag är häpnadsväckande livsoduglig på de här sakerna andra tar som självklara. Som att beställa en vanlig hamburgare. Samtidigt är jag oerhört kompetent på andra områden i livet, så det går jämt ut på ett bra sätt.
Något mer jag kan ha svårt för är folk. Jag har ett stort behov av att dra mig undan. Jag har inte så mycket kompisar.

Men du står ensam inför folk på utsålda arenor?
- Ja, det är förfärligt roligt! Speciellt kul är det att uppträda på Gotland nu när ni fått en så stor och bra lokal (Wisby strand, red. anm.). Gotland var ett ställe man förut hoppade över i turnéplanen, eller bara åkte till på sommaren för att uppträda. Det är kul för gotlänningarna så ni kan få dit stora namn även resten av året.