Fia-Stina till Hemse
All konst är politisk, menar konstnären Fia-Stina Sandlund. I höst tar hon steget ut på teaterscenen. I sin längsta performance hittills synar hon stereotyper - en vit, manlig chef på Moderna museet lika gärna som en feministstämplad konstnärsrebell.
"Om du är rebell, så är jag reko" heter hennes en timme långa performance som i höst turnerar i hela landet via Riksteatern. Att ta steget från museiutställningar till teaterscener är inte så långt som det kan tyckas. Fia-Stina Sandlund har mött offentligheten tidigare, och använder också sig själv i sin konst. I vårens stora mönstring av den svenska samtidskonsten på Moderna museet hade hon med ett dialogverk.
*
Baddräktskungen Panos Papadopoulos, nuvarande ägaren av rättigheterna till Fröken Sverige-tävlingen, hade ringt upp henne. Han rådfrågade henne om tävlingens framtid. Museibesökarna kunde följa konversationen, som till en början var den förväntade. Fia-Stina Sandlund tyckte förstås att han skulle lägga ner Fröken Sverige helt, inte bara för att tävlingen cementerar kvinnorollen utan också för att den förstärker den hårda konkurrensen mellan unga kvinnor. Panos tog bort det klassiska tävlingsmomentet för att istället kalla det jobbrekrytering.
- Det jag blev så förvånad över är att han ser sig själv som en person som gör bra saker för samhället, han tycker att han gör samhället en tjänst genom att göra om Fröken Sverige-tävlingen till något, som han tycker är fint och bra. Och jag tycker kanske ibland om mig själv att jag gör samhället en tjänst genom min konst. Det fick mig att ifrågasätta mig själv, vad får mig att tycka det jag gör är bra?
- Även om vi står på två helt olika värdegrunder är det ett samtal mellan två personer som kanske är rätt så lika och som använt mycket strategi fast på olika sätt.
*
Fia-Stina Sandlund gick ut Konstfack för bara tre år sedan och jämställdhetsperspektivet är en viktig del, en strävan i hennes verk. I hemstaden Linköping fick hon kommunen att bygga ett monument över sin utvecklingsstörda lillebror som dog i cancer. Varför ska bara lyckade maktmänniskor få uppskattning och erkännande?
I dialogverken är hon trevlig, om än enveten, oavsett om hon talar med Panos eller ordföranden i den manliga Konstnärsklubben. Sedan angreppen på Fröken Sverige-tävlingarna tillsammans med kollegan Joanna Rytel i duon "Unfucked Pussy" aktar hon sig noga för att inta rollen som den arga.
- Då hade vi medvetet valt att gå ut och vara lite tuffa, men det slog väldigt snabbt tillbaka, på innehållet i det vi sa. Man blir inte tagen på allvar som den arga bitchen och det är något jag får leva med fortfarande, det är den rubriken som sätts på mig och det är jag inte intresserad av. Jag vill ifrågasätta strukturer, att vi är placerade i roller och det är där medias makt kommer in.
*
Dokumentärperformance kallar hon sin nya föreställning. Fia-Stina Sandlund är själv journalistisk i sina metoder. Lars Nittve, Pontus Enhörning och den danska fredsaktivisten Ulla presenteras alla mer i sina roller än som personer. Vem är konservativ och vem är rebell? Ofta är det sammanhangen som avgör.
Mot en fond av grå persienn eller leopardmönster spelar hon upp, eller återberättar intervjuer och samtal, som hon sedan kommenterar. Lars Nittve konfronterar hon med sina fördomar om honom, som att han äter rysk kaviar till frukost och aldrig åker tunnelbana? Han å sin sida uttrycker sin rädsla över att låta sig intervjuas av just henne.
- Mötet med honom får mig att förstå att vi kanske inte är helt olika, vi rör oss inom samma sfär, inom 20 år kanske jag också har en maktposition inom den sfären, och det är inte så lätt. Vad gör man när man fått chefposition och 93 000 i månadslön? Ska man tacka nej till det?
Så jobbar vi med nyheter