Filmen som inte förenklar svåra frågor

De belgiska bröderna Dardenne sliter på med sina hyperrealistiska filmer från Europas källare. Den här gången handlar det om invandring - inte direkt illegal, men halvlegal, grå invandring där människor inte flyr för att rädda livet utan för en drägligare tillvaro.
Albanskan Lorna är genom ett skenäktenskap på väg att bli belgisk medborgare. Men planen är mer komplicerad än så; det första äktenskapet ska avlösas av ett andra och så småningom ett tredje. Allt är en komplicerad pardanstävlan där första pris är den vinstlott som kallas uppehållstillstånd.
Genom hela "Lornas tystnad" följer kameran Lorna som en trogen hund. Hon för tankarna till en annan Dardennekvinna, Rosetta i filmen med samma namn. Liksom Rosetta vägrar Lorna vara ett offer. Men över Rosetta fanns ett starkare drag av desperation; Lorna har ändå någon sorts kontroll.
Styrkan i "Lornas tystnad" är att den vägrar förenkla, vägrar ta lätt på svåra frågor. Filmens immigranter är inga utnyttjade våp, de är människor med mänskliga svagheter och den största av våra svagheter heter pengar.