Finns det fortfarande en väg att lösa mordet?

I dag för exakt 20 år sedan mördades Olof Palme på öppen gata, mitt i Stockholm, klockan stannande på 23.21.20 på fredagskvällen den 28 februari 1986.

Kultur och Nöje2006-02-28 06:00
Händelsen blev naturligtvis ett nationellt trauma, ett trauma som avmattats med tiden men ändå består eftersom ingen mördare gripits, åtalats och blivit fälld för mordet, förutom Christer Pettersson som efter tingsrättens dom friades i hovrätten och blev den enda person som faktiskt har svart på vitt att han är oskyldig till mordet på Sveriges statsminister.
Åtalet och den friande domen innebär samtidigt att möjligheterna att få någon annan person eller personer fällda för mordet egentligen är uttömda, även om polisen lyckas hitta mordvapnet. Det faktum att Lisbeth Palme redan utpekat Christer Pettersson som mördaren gör att bevisningen är körd i botten och att det nu krävs ett erkännande och ett mordvapen med bibehållna fingeravtryck eller DNA som går att knyta till en åtalad person.
På samma sätt förhåller det sig med den belöning på 50 miljoner kronor som utlovats. För att få del av dessa pengar krävs en fällande dom.
Palmeutredningen menar att fallet ur ett polisiärt perspektiv är löst och numera arbetar man sporadiskt med att ta emot tips som rör fallet. Det senaste året har Palmeutredningen, som i dag är världens näst dyraste efter utredningen av mordet på president Kennedy och kostat närmare en miljard kronor, mestadels arbetet med DNA-proverna för att identifiera offren efter tsunamikatastrofen.
Men är Palmemordet verkligen löst?

*
Den senaste publikationen av ett drygt 50-tal i ämnet kom lagom till 20-årsminnet av mordet - Lars Borgnäs "En iskall vind drog genom Sverige" på Norstedts förlag. Boken är en drygt 500-sidig svidande kritik mot en utredning som kan betraktas som en ickeutredning i perspektivet att polisen gjort låsningar i utredningsarbetet som inte fört fallet framåt.
Först låsningen med Hans Holmérs PKK-spår och sedan låsningen på den "ensamme galningen" i Christer Petterssons gestalt. Sida upp och sida ner visar Borgnäs hur Palmeutredningen lagt alla andra vittnesuppgifter och tips åt sidan om de inte betjänat den egna linjen.
Och det är ett mycket ambitiöst och tidskrävande rotande som reportern Lars Borgnäs lagt ner, inte bara med den här boken utan också som reporter på SVT:s Uppdrag granskning, och tidigare som radioreporter för Kanalen och som tevereporter på Striptease, Norra magasinet och Dokument inifrån.
Boken har två avdelningar, dels "låsningen" där han beskriver hur polisen låst sig vid sina egna teorier och famlat vidare rakt in i "tunneln", dels "lösningen" där han beskriver de alternativa uppslagen att lösa mordet, framför allt en sammanställning av den hotbild som nationellt fanns mot Palme och vilka uttryck detta tagit under tiden närmast före mordet.

*
Med hjälp av de första vittnesmålen med de 22 personer som faktiskt befann sig på och omkring mordplatsen i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan i Stockholm denna här fredagskvällen 1986 får vi en helt annan uppfattning av mordet och mördaren än det som varit gängse i snart 20 år.
Framför allt visar de här vittnesutsagorna att den "ensamme galningen" Christer Pettersson väldigt dåligt passar in i bilden som den som mördade statsminister Palme. I sju punkter som var och en inte på något sätt fritar Christer Pettersson som mördaren, men som sammantaget ger en helt annan bild av gärningsmannen, ger sig Lars Borgnäs in i polemik mot hur utredningen skötts.
Till detta skapar han en bild av Sverige på 1980-talet då högerkrafterna samlade kraft för att avsätta Olof Palme för det "landsförräderi" han gjort sig skyldig till genom det politiska närmandet till Sovjetunionen. På den här tiden spreds ryktet om en specialtränad sovjetisk spetznas-styrka som på några timmar skulle ockupera och inta alla strategiska platser i landet. Sovjetiska u-båtar utforskade våra kuster och på land opererade sovjetiska agenter utklädda till polska tavelförsäljare.
Inom högerextremistiska sammanslutningar skallade ropen om att Palme skulle oskadliggöras och på flera håll i landet samlades dessa för att diskutera "säkerhetsrisken" Palme. Palmes omdebatterade resa till Moskva för samtal med Gorbatjov stod för dörren.
De nationella strömningarna genomsyrade även delar av militären, polisen och säkerhetspolisen och här fanns det många som delade åsikten att det förestående moskvabesöket var ett avgörande steg för Sverige - i fel riktning. Många personer vittnar i boken om att "något var på gång", uppgifter som man av rädsla inte ville gå till polisen med och i de fall uppgifterna kommit till Palmeutredningens kännedom inte föranlett några åtgärder eller uppföljningar.

*
Lars Borgnäs gör här ett sista försök att förmå Palmeutredningen att följa de alternativa spåren. Sammansvärjningar och konspirationsteorier har fått en solkig klang under senare tid, men likväl existerar de både i forntid och nutid. Så sent som härom året lyckades familjen runt den belgiske socialistledaren Cool förmå polisen att fortsätt utredningen runt mordet av denne, ett mord som också skedde på öppen gata, och efter tio år lyckades polisen få två lejda mördare fällda.
Och när det gällde mordet på Gustav III var en inte ringa del av den svenska adeln involverade i sammansvärjningen mot kungen.
Mordet på Olof Palme kan aldrig göras ogjort och de flesta svenskar anser i dag att mordet är löst eller att det är olösligt. Det Lars Borgnäs vill med den här boken är att beskriva värdet av att till slut få veta den hela och odelade sanningen. Om det var ett politiskt mord och en utomparlamentarisk kupp mot den svenska statsledningen så var det ju samtidigt det största angreppet mot den svenska demokratin någonsin.
En sådan sak måste avslöjas och de skyldiga måste ställas till svars, annars skickar vi signaler till dem som nästa gång börjar fundera i de här banorna, menar Lars Borgnäs.
Ett drygt 50-tal böcker har skrivits om Palmemordet och många försöker på något sätt bevisa en teori om motivet och mördaren. Det har även skrivits en hel del fiktion om mordet både i romanform och för film.
Mängder av material finns också på webben och för den som vill gå på djupet i frågan finns flera utredningar och kommisioner att läsa.

"Mörkläggning, del 1 och 2" av Gunnar Wall. Böckerna är lika grundlig som den är förfärande i sitt blottläggande av Statsmakten och Palmemordet, en förbindelse som också är bokens undertitel, skrev Ragnar Strömberg i Aftonbladet

"Inuti labyrinten" av bröderna Poutiainen. Den är vederhäftig, välresearchad och ställer väsentliga frågor.

"Jag och Palmemordet", av 33-åringen - tillsammans med Jan Olof Ekholm. I boken ger "33-åringen" sin egen version av den roll han kom att spela i utredningen och anklagar ansvariga myndigheter för att ha förstört hans liv.

"Polisspåret" av Sven Anér. Anérs första bok om Palmemordet koncentrerar sig på vittnesmål om medlemmar i "baseballigan", frågetecknen kring en kommissariebils uppdykande på Brunkebergsåsen och förbryllande omständigheter kring polisens larmtider.

Baude, Frank m fl (red): Mordet på Palme och polisspåret. KPML(r) 1989. ISBN 91 7384 043 2. 174 sidor. En sammanställning av journalistiken om Palmemordet från KPML(r):s tidning Proletären. Huvudtesen är att Palme mördades av högerextrema poliser.

"Rättegången om mordet på Olof Palme - en advokats analys" av Claes Borgström. Borgström analyserar den rättsliga prövningen av åtalet mot Christer Pettersson och menar att domstolarna klarade av att hantera det starka tryck de utsattes för.

"Åsikter" av Jan Guillou. Tidningskrönikor om bland annat Holmérs PKK-spår och Ebbe Carlssonaffären.

Henrohn, Maja: Steg för steg hur skenrättegången i Palmemålet avslöjades samt buggning och vapenhandel. Psykologkonsult 1990. ISBN 91-630-0325-2. 481 sidor.

"Uppdrag Olof Palme: hatet, jakten, kampanjerna" av Håkan Hermansson & Lars Wenander. Ursprungligen en artikelserie i tidningen Arbetet. Temat är olika högerkrafters fientlighet mot Palme.

"Mordet på Olof Palme. Utredning på villospår" av Thomas Kanger. Den första kritiska boken om mordutredningen. Argumenterar för att såväl "33-åringen" som kurderna utsattes för rättsövergrepp.

Krusell, Ingemar: Palmemordets nakna fakta. Fischer & Co 1998. ISBN: 91-7054-858-7. 355 sidor. I boken driver förre biträdande spaningsledaren Krusell sin tes att Christer Pettersson måste vara gärningsmannen.

Leijon, Anna-Greta: Alla rosor ska inte tuktas! Tiden 1991. ISBN 91-550-3788-7. 347 sidor. I sin självbiografi diskuterar Leijon Palmemordet och Ebbe Carlssonaffären.

Lidbom, Carl: Ett uppdrag. Wahlström & Widstrand 1990. ISBN 91-46-15823-5. 208 sidor. Lidbom skriver om Palmemordet, Ebbe Carlssonaffären och sin egen roll som säpoutredare.

Lindberg, Anders & Rudberg, Per (red): Ebbe Carlssonaffären - ett svenskt Watergate? Jarlsbo 1988. ISBN 91-7970-384-4. 100 sidor. En antologi med bidrag från olika debattörer.

Linde, Per: Det kurdiska spåret. Kurdernas vänner 1994. ISBN 91-630-2617-4. 288 sidor. Per Linde behandlar kritiskt terroriststämplingen av PKK, säpos behandling av kurder och Holmérs huvudspår i Palmeutredningen.

Lindström, Tommy (berättat för Thomas Sjöberg): Mitt liv som snut. Gedin 1996. ISBN 91-7964-230-6. 246 sidor. Lindström var involverad i Palmeutredningen redan på Holmérs tid och har inte släppt frågan ens sedan han tvingats sluta som polis.

Magnusson, Erik: Maktkamp om Säpo. Corona 1989. ISBN 91-564-0970-2. 256 sidor. En historik över Säpo med åtskilligt om Palmeutredningen, PKK och Ebbe Carlssonaffären.

Magnusson, Erik (red): Palmerapporten. Förhören och dokumenten kring mordet på statsministern. Tempus/Wiken 1989. ISBN 91-7024-537-1. 448 sidor. Magnusson har sammanställt och kortat ner ett stort antal förhör med anknytning till statsministermordet.

Mosey, Chris: Sverige och mordet på Olof Palme. Wahlströms 1989. ISBN 91-32-31497-3. 249 sidor. En engelsk journalist med placering i Stockholm försöker sätta in Palmemordet i ett svenskt politiskt sammanhang.

Norling, Bengt: Skotten i Stockholm och Santiago: om Olof Palme och Salvador Allende. Högmans förlag/Veckans bok 1998. 58 sidor. ISBN 91-89222-13-X.

Olsson, Kenth: Affärernas Sverige - efterkrigstidens politiska skandaler. Contra 1993. 400 sidor. ISBN 91-86092-26-X. Innehåller ett avsnitt om Ebbe Carlssonaffären.

Peterson, Thage G.: Resan mot Mars. Albert Bonniers Förlag 1999. ISBN 91-0-057020-6. Självbiografi med avsnitt om Palmemordet och Ebbe Carlssonaffären.

Persson, Carl & Sundelin,Anders: Utan omsvep. Norstedts 1990. ISBN 91-1-893462-5. 479 sidor. Den förre rikspolischefens memoarer med ett kort avsnitt om Palmeutredningen men desto mer om vad Hans Holmér och Ebbe Carlsson gjorde tidigare.

Poutiainen, Kari och Pertti: Inuti labyrinten. Grimur förlag 1995. ISBN 91-630-3160-4. 881 sidor. Bröderna Poutiainen detaljgranskar insatserna från polisens ledningscentral under mordnatten och radar upp indicier på att spaningarna avsiktligt förhalades.

Svensson, Olle: Maktspel synat. Norstedts 1994. ISBN 91-9-939232-x. 286 sidor. KU:s ordförande under åren 1982-91 publicerar dagboksnoteringar från sitt politiska liv, bland annat om utskottets granskning av Ebbe Carlssonaffären.

Svensson, Pelle: Sanningen om mordet på Olof Palme. United Books AB 1998. ISBN: 91-630-6670-X. 256 sidor. I boken argumenterar Svensson för uppfattningen att Christer Pettersson mördade Palme som resultat av en pakt med "bombmannen" Lars Tingström.

Westander, Henrik: Bofors svindlande affärer. Ordfront/Pax 1988. ISBN 91-7324-308-6. 208 sidor. Westander diskuterar Bofors vapensmuggling, krigsmaterielinspektören Algernons död och hypotesen att företagets affärer med Iran låg bakom Palmemordet.

Westander, Henrik: Hemligstämplat. En historia om mutor och regeringars fall. Fischer & Co 1990. ISBN 91-7054-641-X. 240 sidor. Westanders bok skildrar härvan kring Bofors skandalomsusade Indienorder och hur Palme spelade en central roll i denna affär alldeles innan han mördades.

Wingren, Börje: Han sköt Olof Palme. Tidens förlag 1993. ISBN 91-550-4028-4. 272 sidor. Wingren som arbetade med mordutredningen under Holmér argumenterar för att det var "33-åringen" som sköt Palme.

Åsheden, Ann-Marie: Jakten på Olof Palmes mördare. Bonniers 1987. ISBN 91-34-50961-5. 165 sidor. Boken är resultatet av ett hemligt samarbete mellan Holmér och Dagens Nyheters redaktionsledning och beskriver mordutredningen fram till den punkt då Holmér på allvar börjar satsa på PKK-spåret.

b) om Olof Palme (ett urval)

Andersson, Sten: I de lugnaste vattnen. Tiden 1993. ISBN 91-550-3997-9. 429 sidor. En politisk självbiografi av en av Palmes närmaste medarbetare.

Elmbrant, Björn: Palme. Författarförlaget Fischer & Rye 1989. ISBN 91-7054-611-8. 391 sidor. En politisk biografi över Palme.

Feldt, Kjell-Olof: Alla dessa dagar. Norstedts 1991. ISBN 91-1-919371-8. 497 sidor. Om Feldts tid i regeringen och hans kontakter med Olof Palme.

Palme, Olof: Att vilja gå vidare. Tiden 1974. ISBN 91-550-1708-8. 272 sidor. Ett urval av Palmes tal och artiklar från sent 60-tal och tidigt 70-tal.

Palme, Olof: Politik är att vilja. Prisma 1968. ISBN 91-518-2045-5. 240 sidor. Några av Palmes tal och artiklar från 60-talet.

Åström, Sverker: Ögonblick. Från ett halvsekel i UD-tjänst. Bonnier Alba 1992. ISBN 91-34-51179-2. 224 sidor. Ett avsnitt av boken ägnas Olof Palme och riktar hård kritik mot dennes insatser i utrikespolitiken.

Skönlitteratur

Anér, Sven: Moln över 08. Bokskogen 1996. ISBN 91 7776 074 3. 255 sidor. Boken handlar om attentat på Östermalm med anknytning till Palmemordet och går ut på att visa hur massmedia lägger på locket när de konfronteras med känsliga frågor.

Barrling, Jan-Henrik: Gräsroten. Wahlstr
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!