Fjäderlätt till fjälls

Jörgen Johansson har skrivit en bok om ett ämne som ligger honom varmt om hjärtat: "Vandra fjäderlätt och njut mer av färden", är titeln (förlaget Vildmarksbiblioteket). Medförfattare är Cenneth Sparby. Tanken är förstås god; att med färre kilon på kroppen och i packningen, göra vandringen mer njutbar. Många onödiga kilon blir en börda som kan knäcka den bästa. Det är lätt hänt att man packar lite för många bra-att-ha-prylar som sedan inte kommer till användning.
Så långt ställer jag upp på författarnas grundtes. Men som det mesta här i livet, går det att driva en sak till sin spets och fresta gränserna för det möjliga. Jag menar att det är just vad som görs i boken. När man under rubriken regn, får rådet att minska vikten genom att välja ett regnplagg utan fickor (eftersom de väger för mycket) tycker jag att man passerat gränsen. Författaren har valt bort det traditionella tältet när han vandrar. Han har en variant som fungerar som vindskydd/regnskydd och som kan regleras i höjdled allt eftersom vädret skiftar.
Inga sidor, ingen botten. I stället använder han ett sovsäcksöverdrag som extra skydd. Och för att spara vikt, använder han det tunnaste av liggunderlag för hela kroppen samt under huvud och bål, ett halvt uppblåsbart underlag (som alltså inte skyddar benen).

I stället för traditionell sovsäck, en så kallad quilt. En hemmasydd variant på sovsäck som saknar botten. Under avdelningen hygien, får vi veta att man klarar alla sina tvättbehov en vecka på en bit hård tvål som är av en tummes storlek (skärs till före avfärd). Handduk behövs inte, enligt författaren, som också avstår från tandkräm (men har med tandborste och tandtråd).
Naturligtvis har han en poäng i att man ska ta med så lite som möjligt och inte belasta kroppen med onödiga kilon. Men jag menar att jakten på gram inte behöver drivas till absurditetens gräns. Orkar man inte ta med ett helt liggunderlag eller tält, knäar man under tyngden av tandkrämstuben, ska man kanske välja en annan form av friluftsliv.