Gården ligger nära Grötlingbo och dess avlånga stenväggar går knappast att missa från vägen. Den sticker minst sagt ut i landskapet. Ingången är ett valv i muren och i en sekund är du inhöljd i mörker innan strålar av sol bländar dig på innergården. Jag imponeras över storleken. Gräsmattan är som en mindre fotbollsplan, helt inringad av uthus, mangård och mur. Varje yta används. Framför huvudbyggnaden finns trädgården där kafégästerna kan njuta av sol och fika. Inne i muren finns en liten butik där allt från kokböcker till souvenirer säljs.
Mor och dotter
Sedan 10 år tillbaka är det mamma Kerstin och dotter Monica Johansson som driver gården. När Kerstins morbror som skötte gården gick i pension tyckte dottern Monica att de skulle ta hand om den. Sagt och gjort. Kerstin sade upp sig från jobbet för att satsa helhjärtat på Kattlunds.
- Jag sade upp mig från Gotlands kommun efter 35 år. De första åren var vi anställda av museet. Sedan frågade de om vi ville arrendera gården, och vi kunde inte säga nej, säger Kerstin.
Företagsamma
Förutom att driva gården har de dessutom startat ett bokförlag där de gett ut en kokbok. Kerstin driver en städfirma och Monica har ett måleriföretag. Samtidigt funderar de ständigt på hur gården kan utvecklas och nytt för i år är matsatsningen.
- Vi är så lyckliga över att ha ett riktigt kök, därför känns det kul att satsa på maten, säger Monica.
Monica är ansvarig för maten medan Kerstin har ett mer övergripande ansvar och enligt de själva blir det ibland starka diskussioner, men de bråkar aldrig.
Monica tror att många som kommer till gården är trött på all stress i samhället.
- Allting ska gå så snabbt. Jag tror att folk längtar tillbaka till det långsamma, säger Monica med ett leende.
Bertil Jernström brukar åka till gården varje sommar. Han tycker om gårdens historia och att det är den äldsta i sitt slag.
- Jag har varit här förut, den passar oss perfekt. Jag gillar allt gammalt, man blir väl lite nostalgisk på äldre dar.
Gårdsverkstad
På onsdagar är det verkstad på gården och både barn och vuxna får pröva att göra sina egna läderarmband. Handledaren, Anna-Lena Johansson sitter med verktyg och läder uppradat på innergården. Armbanden kräver sitt lilla arbete. Lädret ska skäras i mindre delar, det ska göras skåror i mitten som sedan flätas och till sist ska det slås hål med en hammare där bandet knyts ihop med ett lädersnöre. Det är pilligt och tar sin tid. En som visar stort tålamod är Johanna Eriksson, 8 år. Hon brukar vara på Gotland varje sommar och idag är det armbandstillverkning som gäller.
- Allt på gården är roligt. Det var extra kul att göra armband. Jag brukar pyssla hemma annars, säger hon.
Efter en stunds kamp med hammaren vinner Johanna till slut över lädret. Hon går stolt och nöjd från verkstaden med sitt alldeles egengjorda armband. Två föräldrar med en dotter i fyraårsåldern går förbi, men hon är för liten för att handskas med verktygen.
- Mamma när jag blir större, då kan jag också göra det!