Följ med till gränslandet mellan livet och döden
Evert Jansson och Lena Bogegård vet att hålla spänningen på topp och låta tystnade genomsyras av ett besök hos det övernaturliga... foto: stig hammarstedt/länsteatern
Foto:
finns ingen själ som är rädd
om sin hals.
Alla vi äger nåt, de döda är lika,
de bor i kistor och har inget alls.
Säg inte nu att jag prisar
de kalla,
jag säger blott hur det blir
med vårt liv.
En dag ska någon tvinga oss alla,
bara den döde är fri, fri, fri..."
Inledningen med Vladimir Vysotskijs sång "Den döde" är ett perfekt sätt att skapa stämning för en spökberättarkväll på Kapitelhuset i Visby. Skådespelarna Lena Bogegård och Evert Jansson skrider sakta och sjungande in mot scenens centrum när Länsteatern i torsdags kväll hade premiär för "Händelser i vintermörkret".
Bara facklor, marschaller och en magnifik stjärnhimmel hade tidigare väglett publiken in genom den mörka kapitelhusgården där det serverades värmande te för frusna själar (och kroppar) innan föreställningen, även om Länsteaterns ljusmästare Grönhagen hade en del fingrar med under spelet.
*
Regissör, inspiratör och även medförfattare till de hemskheter som berättas från scenen är Natalie Ringler. Hon äger berättelserna tillsammans med sina skådespelare och de har hämtat stoftet både i den gotländska historien och vår samtid. Det är med glimten i ögat hon serverar både spänning och dessa hemskheter med en stor portion humor.
Och det är i samspelet mellan de två skådespelarna på scenen som det händer mycket, även om det till det yttre ser annorlunda ut. Det som är osagt hörs mest, och de lyckas också få publiken att lyssna extra mycket på tystnaden.
Inte ett knarr, inte en viskning eller eller den minsta lilla vindpust går någon förbi.
Det är till gränslandet mellan verkligheten och det övernaturliga som Länsteatern tar sin publik i den här föreställningen, en knapp timma lång även om den känns oändligt mycket kortare. Skådespelarna silar sina historier som sanden genom timglaset, plötsligt är de bara slut - och svaren få.
*
Som små tomtebloss långt ute i rymden får vi små och stora livsöden berättade. Om vi tror på historierna är upp till var och en... men klart underhållande är det.
Hem i höstnatten funderar jag ganska mycket på vad Evert Jansson egentligen hade för sig mellan den 16 november 1983 till den 16 april 1984, och så undrar jag hur det ser ut på Kapitelhuset vind...?
Föreställningen ges ytterligare 14 gånger fram till den 16 december. Passa på att testa dina nerver!
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!