Per I Gedins förflutna är av förklarliga skäl mest sammanknippat med hans långa gärning som bokförläggare. I 60 år har han verkat för att andra ska få ut sina manus i bokform, både genom sitt arbete hos olika förlag och inom ramen för hans eget, Gedins förlag.
- Men när jag sålde förlaget började jag skriva och det har varit så förbaskat roligt!
Han började med att skriva boken Förläggarliv och den som anar en memoarbok har alldeles rätt. Här var det hans eget liv som hamnade på pränt.
- Jag fortsatte med att skriva om Karl-Otto Bonnier som ju varit lite av en förebild för mig.
Per I Gedin berättar hur memoarböcker leder till att han riktigt kryper under skinnet på dem han skriver om.
- Man kommer så nära människor och upptäcker sådant som kanske ingen annan känner till.
Det tar i genomsnitt sex år att skriva en memoarbok. Två år för insamling av fakta som man kan hitta i arkiven bland annat.
Men han söker gärna upp släktingar till personen som ska bli centralgestalten i nästa bok. Så blev det till exempel i fallet Carl Larsson vars släktingar fick bidra med uppgifter till boken.
Per I Gedin har också låtit sin nyfikenhet på Verner von Heidenstam mynna ut i en biografi.
- Han var faktiskt mer spännande som människa än Karl-Otto Bonnier.
En biografi signerad Per I Gedin är icke en kronologiskt strukturerad bok.
- Däremot, när jag är färdig med faktainsamlandet, är jag väldigt noga med att i förväg bestämma hur boken ska vara uppdelad.
- Det är klart att det också bli en från-vaggan-till-gravenproduktion men strukturen, sorteringen gör jag inte i tidsordning.
Per I Gedin låter förstå att han drabbas av svårbotad skrivklåda när han studerat den person han ska porträttera i en ny bok. Fakta ligger klart:
- Då längtar jag riktigt till skrivbordet!
Det talas mycket i dag om ny teknik, om läsplattor och talböcker, om att läsa på bildskärm.
Så, har den tryckta boken någon framtid?
- Ja, det har den absolut, svarar han föga överraskande. Det finns ingen anledning att gripas av panik över den utveckling som nu sker. Och det gör ju inte att böckerna fortsätter at komma ut sida vida sida med andra publiceringsformer. Det viktiga är ju spridningen. Formen, hur man ger ut texterna spelar mindre roll, de är ändå bara ett skal.
Nu reser han till Gotland, en resa han gjort förr.
- Men inte tillräckligt ofta. Jag har en son som har hus på södra Gotland. Han heter Andreas och är konstnär.