Förlorad hantverkskunskap en av förklaringarna till att kyrkornas fasadputs ramlar av

Det underhåll som kostas på håller i många fall bara en kort tid, sedan börjar putsen att ramla av.
En viktig förklaring till detta kan vara att delar av hantverkskunskapen kring kalkbruket gått förlorad.
Den som åker runt på Gotland och tittar på medeltidskyrkorna får se många kyrkor som efter restaurering är i "nyskick". Påfallande ofta träffar betraktaren också på kyrkor där putsen fläckvis är helt borta och det kan då vara kyrkor som fått en yttre restaurering ganska nyligen.
Det är helt klart att det är svårt att skapa en kalkputs som sitter kvar. Problemet är inte nytt och det tas upp i två olika uppsatser i Byggnadshyttans skrift över verksamheten under åren 2003-2004. Skriften skall ses som ett bidrag till att sprida kunskap, vilket är en viktig uppgift för Byggnadshyttan vid sidan om de rent praktiska underhållsarbetena.
Ingen av de två uppsatsförfattarna, varken arkitekten Jan Utas eller doktoranden Kristin Balksten, påstår sig ha lösningen på kalkputsproblemen. Men båda uppsatserna vittnar om att man verkligen "sliter med frågan" och att man kommit några steg på vägen mot lösningen.

Jan Utas, som i sin roll som arkitekt har flera decenniers erfarenhet av kyrkorestaureringar, konstaterar i sin uppsats att antalet skador på fasadputs har ökat under senare år. Framförallt beror skadorna på sönderfrysning.
- Vid normala klimatförhållanden är kalkbruket ett rimligt underhållskrävande material, skriver han.
Han kan dock berätta om klimatförhållanden som inte varit normala. Särskilt är det högt belägna byggnadsdelar som är utsatta vid sådana tillfällen.
Under 1990-talet har det förekommit ett par vintrar med ovanliga vädersituationer. Kraftiga slagregn från syd eller sydväst följdes av stora temperatursvängningar, från plusgrader till ner emot 20 minusgrader.
Så skedde exempelvis 20 februari 1998 och även vintern 1999-2000 förekom liknande situationer vid ett tillfälle i december och tre tillfällen i januari.
En hel del putsnedfall följde i spåret av den ovanliga väderleken.
Jan Utas berättar initierat om de rester av medeltida kalkputs och kalkavfärgning som förekommer och som har stått sig genom tiderna.
Författaren kommer fram till att de iakttagelser av kalkbruk och kalkavfärgning som kan göras på sakristian i Fole sannolikt är allmängiltiga för den medeltida putstraditionen på Gotland. Jan Utas konstaterar:
"De slutsatser man kan dra av de bevarade putsytorna på de gotländska kyrkofasaderna är att man under medeltiden använde sig av ett mycket fett och tunt utstruket kalkbruk, som sannolikt spacklades på murar och valv. Kraftiga krympsprickor var helt normalt. Putsen avfärgades genom kalkning med mycket tjock kalkfärg, som fyllde ut det mesta av krympsprickor och andra ojämnheter. "
Därefter konstaterar författaren att man i dag jobbar på precis motsatt sätt ; man använder ett magert kalkbruk som slås på i flera relativt tjocka påslag. Krympsprickor tillåts inte och avfärgningen sker genom ett flertal strykningar med mycket tunn kalkfärg.

Hur hållbar den medeltida murarens fasadbehandling i allmänhet var vet vi inte så mycket om, men faktum kvarstår att det finns medeltida kalkputs som överlevt.
På senare år har man försökt med många olika varianter när det gällt att pustsa om kyrkorna. I Byggnadshyttans skrift ges en fyllig information om vilka kyrkor som varit i fokus för någon speciell metod. När man vid två tillfällen på senare år gjort skadeinventeringar har man noterat vissa saker utan att kunna peka ut någon restaurering som varit betydligt mer lyckad än någon annan.
En slutsats är dock att putsning sent på säsongen (september-oktober) har små möjligheter att lyckas. Man kan också påstå att grov putsyta i allmänhet förbättrar putsens hållbarhet.
Skadeinventeringarna parade med information om hur man gått till väga borde utsättas för mer djuplodande analyser, anser Jan Utas. Han avslutar sin uppsats med att konstatera att om man av kulturhistoriska skäl vill fortsätta att använda det traditionella kalkbruket på de klimatutsatta fasadpartierna så krävs ny forskning. De resultat som sådan forskning kan leda till måste sedan förankras i hantverkarledet.