Formgivare med passion för stolar

et är fyra år sedan möbelformgivaren Mattias Ljunggren ställde ut på Gotland senast. Nu är han tillbaka, och denna gången ställer han ut i sina barndomstrakter, på Körsbärsgårdens salonger i Sundre.
Sedan den senaste Gotlandsutställningen har Mattias Ljunggren mottagit sin andra Guldstol, vilket gör honom unik som tvåfaldig vinnare av det prestigefyllda priset.
Hans intresse för formgivning av stolar började med en snickeriövning på Konstfackskolan för snart två decennier sedan.
- Man säger att det finns 40 olika typer av sittande. Det finns barstolar, skrivbordsstolar och toalettstolar och så vidare. Jag har alltid njutit av att sitta på en pinnstol framför tv:n, lika gärna som i en soffa eller på en stoppad stol, berättar han.

*
Han tycker att just stolar präglas mer av sin nutid än andra möbler, som ofta är mer anonyma. Och behovet finns alltid där, gör man ett bord, då behövs det fyra eller tio stolar till det.
- Jag vill variera begreppet stol ytterligare, säger han.
Mattias Ljunggren bor och verkar i Stockholm men spenderar lov och somrar i barndomshemmet i Vamlingbo.
Det är här på Gotland han finner den största inspirationen.
I kalkstensdammet som bildas när man kör på småvägarna i Sundre och hur ljuset här får dammet att lysa. I formerna i naturen. I backtimjan.
- Men jag hittar även inspiration i att utföra monotona sysslor, då kan jag bearbeta formprocesser. Sedan gäller det att få in formspråket i möbeln, att få den sittvänlig och ergonomiskt. Vissa processer tar år innan de utmynnar i en färdig möbel, säger han.
Det finns också möbler som Mattias Ljunggren har utvecklat och ännu utvecklar. Bland dessa återfinns stolen "Cobra" som han fick Guldstolens utmärkelse "Bra klassiker" för.
På utställningen visas den senaste varianten av stolen för första gången. Liksom med hans andra möbler finns här en tanke bakom varje millimeter. Cobrastolen i profil är endast en tunn linje.
- Jag tycker om hur den tunna linjen blir avhuggen upptill och framtill. Det ger en känsla av hur den fortsätter upp i universum, i evighet, förklarar han.

*
Han arbetar helst med lugna och samlade former, och menar att göra något för extremt endast gör verket till en kortlivad trend, och vill hellre göra något tidlöst, som kan passa i allt från hem till kyrkor.
Den lokala förankringen finns presenterad i hans skapelser "Hedljus".
Det är uppochnedvända träd från röjningar i trakten, med cirkelformade plexiglas fästa upptill.
- De skapar rum i rummet. Jag tycker om motsättningarna i materialet, det helt naturliga mot det helt fabricerade, säger han.
"Liten stol" är svaret på hur lite yta som behövs för att en stol ska vara komfortabel.
Här har Mattias Ljunggren lyckats balansera precis på rätt sida om den gränsen.
Den lilla metallstolen var mycket populär under utställningens första dag.
- Den är mer ett tecken för en stol än en stol. Den är obehandlad så att den förändras i karaktären beroende på hur man hanterar den, som var man sätter fingeravtrycken, berättar han.

*
På en lätt lutande perspektivvägg finns ett myller av serigrafier över just "Liten stol". Varje bild har fyra olika färger.
- Intrycket blir lite hysteriskt. Det är motsatsen till min vardag, då jag oftast använder mig av tusch och blyerts, säger han.
Trots perspektivväggens effekt lugnar enkelheten i möblerna helhetsintrycket av rummet, och Mattias Ljunggren lyckas visa upp sina verk från deras allra bästa sida.