Finlands historia är inte alltid enkel att beskriva, eftersom den länge skrivits utifrån svenskt perspektiv. Dessutom har dokument förstörts vid krig.
Professorn i finländsk historia, Kustaa H J Vilkuna, vid universitetet i Jyväskylä, har i "Djävulens krig" trotsat alla svårigheter och berättar ingående om Rysslands ockupation av större delen av nuvarande Finland under det stora nordiska kriget 1700 - 1721.
Medan Karl XII krigade i Europa och länge stannade i Besarabien, nuvarande Moldavien, som då ingick i Turkiet, trängde ryska styrkor in i Finland och erövrade landet.
Under sju år härjade den ryska armen, dödade tusentals människor, brände ner gårdar och byar, rövade, torterade och våldtog. Dessutom rövades många pojkar i åldersgruppen tio och tjugo år bort och förslavades med våld.
När vissa av dessa lärt sig ryska tvingades de följa med de värsta kalmuck- och kosackgrupperna på deras skatteindrivningsräder.
Vilkuna låter oss följa länsmanssonen Gustav Lillbäck som tvångsdöps i den ortodoxa läran och blir fosterson till en kosackkorpral. Han kommer att delta i dessa räder, som ibland tar sig former som närmast kan liknas vid utplåning av hela byar och gårdar.
Lillbäck lyckas slutligen rymma från ryssarna och beger sig hem till Österbotten. Där överlämnar ha sig till svenska myndigheter som nu återupprättats där, eftersom ståndspersoner och myndighetspersoner som flytt till Sverige under kriget börjat återvända till Österbotten som ryssarna börjat lämna.
Vissa myndighetspersoner valde att gå i rysk tjänst och stannade kvar och deltog i förödelsen. En del lägre tjänstemän såg chansen att stiga i graderna genom att gå i rysk tjänst. Då ryssarna lämnade landet, kom många att ställas till svars för sina handlingar. Vilkuna ställer frågan på sin spets, om överlöpare till en ockupationsmakt kan benådas eller skall straffas. Om de skall straffas, vilken lag skall gälla?
De flesta myndighetspersonerna benådades eller bötfälldes, men Lillbäck dömdes till döden och avrättades.
"De år som följde på fredsavtalet (1743) ändrade på ett avgörande finnarnas uppfattning om sig själva. ... Finnarna betalade skatt till rikets västra del men fick ingenting i gengäld", skriver Vilkuna.
Dessutom skulle myndighetspersoners och prästers hus och gårdar byggas upp. Det kostade pengar som ett sargat land och plågade bönder skulle betala.
Nästan alla män i arbetsför ålder var döda eller hade förts till Ryssland som slavar. Nu skulle dessutom nya soldater skrivas ut till den svenska armen.
Tusentals våldtagna kvinnor ställdes utanför gemenskapen och dåtidens synsätt i den delen av landet var att kvinnan var medskyldig vid våldtäckt. Samhället ringaktade dessa kvinnor, som bara kunde försörja sig med olagliga medel som spritförsäljning och horeri, eftersom de inte togs upp av samhället igen.
Boken är intressant, men de många ingående berättelserna om tortyr och mördande blir ibland för påträngande, vilket troligen är tanken för att läsaren skall reagera.