Försvinner sommargallerierna på landsbygen?

I en krönika för två år sedan berättade jag om en liten rundringning till några av de små sommargallerier som finns ute längs vägarna sommartid på Gotland. Jag skrev att alla dessa gallerier och konstnärer, som sitter i en lada eller en nedlagd butik, var sommargotlands oavlönade kulturhjältar. Jag kallade dem idealister som skänker glädje till turister som gärna stannar vid en avsides skylt med ordet "konst". En sådan gallerist som satt i en lada vid vägens slut bakom skylten "konst" sa att intresset var på nedgång och att hon var glad om det kom en eller två besökare per dag - och att hon hållit på i 14 år och var osäker om att fortsätta. I år har tydligen många av dem som jag för två år sedan kallade "konstens hjältar" försvunnit - om vi utgår från GT:s Guiden. Vad har hänt? *
De flesta kulturintresserade förefaller eniga om att mångfalden inom konst och kultur nere på landsortsnivån är på väg att försvinna. Den utvecklingen drabbar givetvis de minsta och svaga och mest idealistiska först. Statens och kommunernas kulturansvar inriktas nu alltmer på stora institutioner, museer och fasta anläggningar. Och den rika och yviga mångfalden, som vi sett så mycket av under många år på sommargotland, den minskar Dagens kulturpolitiska praxis i kommunerna runt om i Sverige kan uttryckas så här: Kultur är försvarbart om man kan mäta den ekonomiska nyttan - annars är det en privatsak och tillhör inte det offentligas intresse. Vad är då "mätbar nytta"? Ja, säg det! Konst och kultur i den form som vi ser den i alla små gallerier runt om på Gotland tillmäts ingen nytta och om utställarna minskar och ger upp - vem bryr sig? *
Högt ovanför gräsrotskulturen finns den offentliga kulturpolitiken och alla dess utredningar. Den nya kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth har tillsatt en utredning där direktiven blir att utreda kulturpolitiken. Men kommer Adelsohn-Liljeroths utredning att beröra dem som är längs ned i kulturhierarkin? Kommer en sådan utredning att beröra de "konstens hjältar" som jag talar om här? Nej, det förefaller orimligt. Dagens kulturpolitik är inriktad på den så kallade marknaden, besökssiffror, intäkter och bidrag. Entreprenörer och konsulter strömmar in och trängs inom kulturområdet och slåss om de pengar som finns att hämta. Konsten och kulturen i stort är numera inriktad mot det som sker genom internationella marknadskrafter och globala processer. De som skapar de nya internationella koncepten inom konsten, de så kallade "curatorerna", är knappast idealister i en lada vid vägens slut på sommargotland.