Över horisonten - en resa genom Gotland heter en ny fotobok signerad fotografen Renato Tan och poeten Björner Torsson. Boken är en personlig skildring av Gotland när turisterna åkt hem.
Fotografierna, som tagits under många år (1981-2008), visar därmed höst- och vintergotland, de bofastas egen period. Bilderna, 27 stycken i färg och svartvitt, kombineras med Björner Torssons text "Att pendla med färjan i 25 år".
Renato Tan är fotograf, Värmdöbaserad och verksam i Stockholm. Han har haft flera utställningar där samt i Helsingfors och är sommargotlänning sedan 1980-talet.
Björner Torsson är poet och arkitekt, bosatt i Vamlingbo sedan många år. Han har givit ut flera diktsamlingar (senast "I den benkvarn") och tilldelades nyligen Sveriges Radios lyrikpris.
Gotland ur ett icke turistsäsongsperspektiv innebär att boken visar en mer vardaglig sida av ön med öde åkrar under fuktiga vintrar, snötäcket över skogsdungen och en ensam stuga där ljuset fortfarande lyser. En vädersliten gungställning, klappade träd och svartfåglar mot skyn.
Ledsagande till varifrån motiven är hämtade är till varje bild endast en socken- eller fastighetsangivelse. Start sker med Eksta och sedan följer bilder från hela ön inklusive Visby även om flertalet är hämtade från södra delen; Tomtbod, Austre, Sundre, Fide, Kättelvik...
Boken avslutas oväntat med ett havsmotiv från Nynäshamn. Men eftersom Björner Torssons avslutande text således handlar om färjependling så faller det sig ändå ganska naturligt. Men att återanvända (omslags- och avslutningsbilden är samma) en av bilderna känns lite som misshushållning, det måste ha funnits ett flertal andra att välja mellan som kunde ha tagit hand om förstasidesrollen.
Björner Torsson konstaterar i sin text att Nynäsfärjan, som han arbetspendlar med ("Jag går nu i land för tusende gången") är hans tredje hem. Han skildrar resandet under de olika årstiderna och gör sina träffsäkra, poetiska iakttagelser där han står lutad mot relingen. Så här beskriver han exempelvis när m/s Visby bryter sig fram genom isen under en 1980-talsvinter: "Isen vit, vinkelrätt mot skrovet slog svarta skrevor ut och förgrenade sig i mindre sprickor, så att trädstammar upprepat skapades i en stram grafik".
Lite som balsam är det att mitt under brinnande högsäsong ta del av en volym som skildrar det mindre evenemangsladdade Gotland som exakt just nu känns ganska avlägset men som bara ligger några månader bort.