Den hänförande naturen och den prunkande trädgården vid Körsbärsgården i Sundre hör i dag intimt samman med den konsthall som paret Marita och Jon Jonsson byggt upp mitt på heden som sluttar mot Gotlands sydligaste hörn.
Marita berättar i den inledande texten om platsens ande, hur hon och hennes man Jon hänfördes över den trädgård där naturen delvis återtagit sin plats - och det självpåtagna arv de nu vårdar och bygger vidare på.
Hon berättar vidare i både text och bilder om de influenser, platser och personer, stillheten och ron, som varit vägledande för arbetet.
Om alla konstnärerna
Och så berättar hon i boken om alla de konstnärer som fascinerats av Gotland och Sudret, om konsten och alla de konstnärer som ställt ut på Körsbärsgården under Maritas och Jons första tio år. Först i det café som Signe Enström en gång startade, sedan om de två sista åren i konsthallen.
Men berättelsen börjar redan med Aguéli och Berg och därefter de konstnärer som sökte sig till ön på 40- och 50-talen. Kalkstenen och det gotländska ljuset som fortsatt att attrahera konstnärer som ofta lever och verkar här halvårsvis, från Asger Jorn, Sivert Lindblom och Lars Olof Loeld, Laris Strunke och Eva Lange, Rune och Rigmor Grönjord, Channa Bankier och Björn Evensen, till de som kommit under senare tid, Karin Mamma Andersson, Jockum Nordström och Dan Wolgers - för att nämna några.
Konst och natur
Körsbärsgården är en fascinerande plats ur många aspekter. Här förmedlas möten mellan konstnärer, men också mellan konst och natur och med den nya konsthallen har startskottet gått för att visa konst i större skala. I det närmaste handlar det om internationella utblickar och en skulpturpark, men boken ger också en förhoppning om en kommande tillbyggnad för permanenta samlingar.
Marita Jonsson med ett trettiotal böcker bakom sig berättar i boken i korta avsnitt en del av sin egen historia och om resan som slutar i trädgården på heden i Sundre.
Men här finns också närmare 200 bilder, där de flesta nytagna är skapade av dotter Helga Jonsson, som berättar samma historia om kraften och inspirationen, men på ett mera varsamt sätt där stillheten och ron kan blomma ut i hela sin prakt.