Det blev en annorlunda murvandring där många av åhörarna redan kände sin ringmur, men ville veta mer om hur den ska räddas.
Nils Hafdelin hade med sig ett förslag till Ulrica Mebus från Gotlands museum:
- Man skulle kunna lägga på en tia på biljettpriset till Gotland. Muren är ett världsunikt konstverk, så det betalar folk säkert gärna. Det skulle verkligen bli pengar.
Ett så radikalt förslag kan förstås ta tid att förankra. Men Ulrica Mebus kunde berätta om museets insamlingskampanj, där Gotlands Allehanda finns med som partner. Nils Hafdelin var en av flera som bidrog till kampanjen genom att köpa en "rädda ringmuren"-knapp.
Ringmursvandringen gick från det nya murfallet på öster mot det gamla murfallet på murens norra sida. Längs vägen berättade Ulrica Mebus om hur muren växte fram under medeltiden, hur den senare delvis förstördes genom att kalkstenen användes som byggmaterial och om de mer och mindre lyckosamma restaureringar som har skett under det senaste århundradet.
Det nya murfallet ger en bra inblick både i hur muren en gång byggdes och hur den mår i dag. En tydlig linje markerar gränsen mellan den äldsta muren, som uppfördes som en tullmur mot landsbygden på 1260-talet och den påbyggnad som uppfördes efter inbördeskriget mellan stad och land 1288. Det var då ringmuren omvandlades till en försvarsmur och fick alla sina torn mot landsidan.
Visby ringmur är välbevarad. Men det beror mer på att den slapp undan det sena 1800-talets ruinromantiska rekonstruktioner än på dess konstruktion. Ulrica Mebus beskriver ringmursbygget som något av ett "hastverk".
Att restaurera muren med stadig cement var ett försök att rädda muren, men Ulrica Mebus kan peka ut flera ställen som illustrerar hur illa det går när kalkstenen möter den hårda cementen. Strax söder om Dalmansporten stannar hon till och pekar på sten som vittrar och sprickor i cementen.
- De ger fantastiska vattenvägar in i murverket. Eftersom cementen dessutom är tät blir det en vätskevandring på insidan av muren.
Just dessa cementlagningar kan vara orsaken till murraset. Genom att fukten hålls kvar inne i muren bidrar cementlagningarna också till att växter frodas längs hela muren.
- Växtligheten är ett symtom på fukten i muren, säger Ulrica Mebus.
Sivert Cederlund var en av åhörarna. Han har arbetat med muren i många år i sitt arbete på Byggnadshyttan och han kunde peka ut mer framgångsrika kalkbrukslagningar som gjorts under de senaste decennierna. Han pekar ut ett ställe där man använt tegelkross i bruket. På andra ställen har man använt filmjölk, ägg och linolja för att fogarna inte ska suga åt sig fukt.
Det har gått framåt, med andra ord, men efter murraset konstaterar Ulrica Mebus:
- Det är väldigt mycket som vi inte vet om muren, det står allt klarare för oss i dag.