Han säger att det finns tre typer som besöker Gotland. Först ut är de åldrande kulturtanterna som drejar, kardar ull eller gör vad som helst som är genuint. De som gärna bor på Fårö och äter hemkärnat smör och gotlandslimpa. Sedan har vi stekarna som hänger på kallbadhuset och visar hur mycket pengar de har. De som hävdar att de går ut men aldrig dansar. Det enda som kan tolkas som att de dansar är "veven" de gör med ena armen. Det är de som häller champagne över sig själva vid drinkborden när housemusiken de lyssnar på når klimax. Den sista gruppen är livearna. Särkbärarna, mjöddrickarna och medeltidsfolket som ror hit och väl på plats äter saltat kött .
Vilken av kategorierna kan man placera dig i?
- Jag hoppas att jag tillhör den nya kategori popkulturellt bevandrade turister som festivalen Gothland lockar hit i augusti. Men antagligen har jag mer gemensamt med kulturtanterna. Jag har till och med utvecklat en förkärlek för hemkärnat smör. Och jag älskar gotländsk salmsbärssylt nästan lika mycket som electro.
Han själv kommer inte från Gotland, men har sedan barndomen fått höra sin pappas gotlandsdialekt. På Gotland har han också fått lära sig hur man super. En av hans kusiner lärde honom "slamma shots" på den klassiska Visbypuben Jacob Dubbe i början av nittiotalet. Den här gången på ön är lugnare. Nu vandrar Fredrik, hans fru Linda och deras dotter Bianca fram och tillbaka längs stranden i Kvarnåkershamn på södra Gotland. Han har precis tagit ett nytt initiativ: Att komma hit oftare på tiotalet.
Som barn var han här ganska mycket men under senare år har det inte blivit så många besök på kalkön. Den längsta tiden utan ett besök på ön var från 1997 till 2009. Nu ska det bli ändring på det.
Vad är det som är så speciellt med Gotland?
- Jag är ingen naturmänniska. Jag avskyr skogspromenader. Men naturen på Gotland är annorlunda. Det finns en skönt melankolisk känsla här. Träden växer liksom horisontellt eftersom vinden har piskat landskapet så länge. Det doftar tång. Och raukarna ser vackert deppiga ut.
Vad bör man se när man är här?
- Ett tips är Galgberget, där har jag varit uppe sedan jag var liten. Där kan man sitta och titta, och tänka att det var många som dog här. Jag har börjat gilla Galgberget ännu mer sedan Pascal gav ut ett album med samma namn.
En gång tog Fredrik Strage med sin pappa på en Pascalkonsert i Linköping för att visa gotlänningen lite rauk n´roll.
- Det var typ 20 personer på plats. Samma kväll spelade Takida i Linköping och där var det över 3000 personer. Jag är extremt förtjust i rauk ´n roll, men Pascal är inte lika stora på fastlandet som jag skulle vilja att de var.
Vad har du mer för Gotlandstips?
- Sangelstein, det är en så kallad klangsten i Lärbro socken. Om man kastar en liten sten mot den får man en egendomlig ton. Intressant ljudfenomen. Någon borde sampla det.
Ett annat av Fredrik Strages tips är den så kallade "trojaborg" (labyrint av sten) som ligger bredvid Galgberget. Han rekommenderar även ett besök på det minimala museet om det gotländska rockbandet Smaklösa.
- Det är inhyst i en pytteliten bensinmack i Västergarn och bara öppet på onsdagar mellan tio och tolv. Om det är stängt kan man ändå kika in genom ett fönster och se konsertaffischer, instrument, löjliga hattar och annat som Smaklösa använt under sin snart fyrtioåriga karriär. Smaklösa är kanske inte det bästa gotländska bandet, inte jämfört med Pascal eller death metal-pionjärerna Grave, men "Rune ifrån Rone" är en fin "Proud Mary"-cover.
Hans sista tips: Gothland-festivalen på Hamnplan 5 i Visby den 9 augusti. Där kommer han själv att vara dj.
- Jag kommer att spela hård electropop som sveper in hamnen i ett kompakt medeltidsmörker.
Gothland arrangeras mitt i medeltidsveckan och gästas bland annat av Kite, "ett av Sveriges absolut bästa band", Simon Olsson från Silverbullit och Emmon.
- Äntligen en rockfestival som heter Gothland. Det är konstigt att ingen använt det namnet tidigare och exploaterat det gotländska vemodet. Gotland borde förknippas med depprock och Ingmar Bergman snarare än med sol och stekare.