Bengt Ohlsson skyr egentligen inga medel för att avslöja den dubbelspelande hycklarmoral han tycker sig finna i den grupp som formulerar "flammande inlägg" och "manifest" ur sin position som tillhöriga kulturvänstern.
Men på något sätt blir det ändå intressant och det utifrån just begreppet "tillhörigheten" som blir både uteslutande och ett maktmedel för en grupp utvalda, som ger sig rätten att "störa med kultur- och bildningsambitioner" vilket väl åtminstone borde kunna anses vara vällovligt.
Sitter i samma båt
Men "uppfostrarniten", menar Ohlsson, kan drivas för långt, till manipulation och lurendrejeri och kulturpubliken kan i slutändan "tvingas in med en kulspruta i ryggen till salongen där det visas experimentteater".
Det är nästan så att man får en känsla av att Ohlsson vill rikta kulsprutan mot kulturvänstern, så häftigt och överdrivet är hans angrepp.
Men däremot borde kanske "tillhörigheten" och "makten" på allvar kunna diskuteras. Att vara tillhörig en grupp, som besitter åsiktsmakten utifrån politisk, ekonomisk eller kulturell maktposition kan bli till ett sittande i samma båt, men i allmänhet fungerar den kulturella eliten som gisslare av den politiska och ekonomiska maktens företrädare.
Om så inte vore fallet skulle yttrande- och åsiktsfrihet bli verkningslösa i en demokrati, där ifrågasättandet och den kritiska granskningen av makten är en förutsättning för den frihet, som av artikeln att döma, också är det yttersta målet för Bengt Ohlsson, uttryckt som rätten att "inte bry sig ett piss" om vad andra tycker och att det är upp till honom själv och ingen annan "att skapa en mening åt mitt liv".
Filosofisk grund
Ohlssons artikel hamnar i ett kraftfullt förnekande av tillhörigheten, han vill stå fri och bara lyssna på "goda argument".
Men friheten har också en filosofisk grund, formulerad av bland andra Sartre, som Ohlsson snuddar vid i sin artikel utan att nämna den existentialistiska filosofin, den lära som mycket väl skulle kunna utgöra inte bara den politiska ideologins utan också den religiösa ideologins ersättning; göra människan fri, myndig och ansvarig för sina handlingar.
Politik och religion
Miljöforskaren Björn Gillberg menade redan för många år sedan, att ideologierna var som gamla T-fordar. Historiskt har båda ideologierna haft sitt värde. Religionen förvandlade barbaren till människa, ideologierna gav grund för demokratiska maktövergångar genom fredliga och fria val.
Den politiska partitillhörigheten har ansetts vara förutsättningen för vårt demokratiska system och religionen nödvändig som tröst i en värld som ofta ter sig grym och hänsynslös. Politik och religion är konsekvenser av "tillhörigheten".
Men kanske är det så idag att både den ideologiska och religiösa övertygelsen hos många kommit att vackla. Höger eller vänster kanske inte längre är så självklara gränser. Frihetens filosofiska grund ligger dold under såväl den liberala som socialistiska ideologin.
Att som Ohlsson nu gör gå till storms mot kulturvänstern känns som ett försök att fäkta med väderkvarnar. Omtänkande pågår på alla plan, i alla grupper, tillhörigheter växlar och är nödvändiga.