homas Sundström anser sig privilegierad som fått komma till ett dukat bord.
- Jag har fått ett enormt fint bemötande från personalen på Länsteatern och även andra professionella teateraktörer på ön. Jag får arbeta på en fungerande teater och arbetsplats som under Monica Sparbys ledning tagit många viktiga kliv i utvecklingen.
- Min första insats det kommande verksamhetsåret blir att skapa fler föreställningar och få fler gotlänningar att gå på teatern. Det här ska bli publikens år, säger Thomas Sundström och pekar på några viktiga fakta.
- Här på teatern finns en kontinuitet, vi kan prata om våra drömmar och vi har också en historia tillsammans.
Efter en del gynnsamma internationella och nationella utblickar med gästande regissörer talar Thomas Sundström om den regionspecifika teatern, att skapa en gotländsk kontext, ett sammanhang, där varenda gotlänning ska uppfatta Länsteatern som sin egen teater.
- Detta görs på många professionella teatrar runt om i världen, men bryter mot den svenska konventionen där exempelvis all teater ska spelas på rikssvenska, förklarar han.
Skapa förståelse
Nu är det inte så att Länsteatern ska byta språk och spela på gotländska. Det handlar alltså mera om att skapa förståelse och igenkänning mellan teatern och dess publik.
- Det är viktigt att publiken, oavsett var i världen de bor eller är födda, blir ett subjekt - att man aldrig skapar distans till publiken. Därför är föryngringen av teatern också oerhört viktig, menar Thomas Sundström.
- Därför kan jag ge Hans Söderberg rätt i vissa delar av den debattartikel han hade i gårdagens GT, att teatern är en angelägenhet så som han skriver om Närrevyn, men att han har fel när han skriver att Allan Nilssons texter bara är representativ för lokalt revyliv.
- Men det är naturligtvis bra att gotlänningarna har förväntningar på öns teaterliv, säger han.
Wahlgren - nyfiken på...
Länsteatern rivstartar hösten med en bearbetning av Victor Hugos "Ringaren i Notre Dame", en familjföreställning som fått namnet "Den fule Ringaren och den vackra Esmeralda" med Lena Bogegård, Lennart Bäck och Tove Vahlne i rollerna.
Premiär under Visbydagen den 1 oktober som sedan kommer att spelas i skolorna men också några offentliga föreställningar i slutet av oktober.
Det blir ytterligare tre egna föreställningar under hösten. "Jag är inte död ...än!" är en sorglustig komedi om en åldrande artist med Lena Bogegård och Tova Vahlne i rollerna.
Tove Vahlne kommer också att spegla Jaques Brels brinnande passion och springande hjärta tillsammans med Lennart Bäck i föreställningen "Stavas Brel med ä?"
Och så kommer Tommy Wahlgren att flytta upp på scenen, tillsammans med Thomas Sundström bakom pianot, i ett program de kallat "Wahlgren - nyfiken på..." där de bjuder in intressanta personer för ett samtal.
Gästspel blir det också av musikerna Stefan Andersson, Ylva Olsson och Emil Jensen, men också av kompositören och multiinstrumentalisten Pekka Lunde som blev känd som Pekkanini och nu ska visa upp sin specialitet - det elektroniska instrumentet theremin.
Utmanar Jantelagen
Under våren blir det premiär för "Rampfeber", en av världens mest omtyckta komedier, som här ska få sin gotländska kontext i Thomas Sundströms översättning och bearbetning.
- På Länsteatern kommer pjäsen att handla om ett gotländskt amatörteaterprojekt, men egentligen handlar föreställningen om att utmana Jantelagen, förklarar Thomas Sundström.
Med den här pjäsen tar också Länsteatern ytterligare ett steg genom att börja utnyttja den professionella teaterkunskap som redan finns på ön. Förutom teaterns fasta skådespelare och Tove Vahlne som är kontrakterad för ett år, kommer Evert Jansson, Bengt-Åke Rundqvist, Mats Sundberg, Stina Nordberg och Andreas Nilsson att återkomma på Länsteaterns scen tillsammans med Anna Jankert.
- Avsikten är återigen att skapa en ensemble som är regionspecifik, att knyta aktuella gotländska frågeställningar med skådespelare som förstår den gotländska kontexten, menar Thomas Sundström.
Parallellt kommer en ungdomspjäs att repeteras och spelas, "Dancing on the Ringmur" med underrubriken "är murar skydd eller fängelse".
Sex ungdomar från Gotland och sex från Estland ska med streetdance som språk och under ledning av dansaren och koreografen Kattis Wöllner utforska inre och yttre murar, om att växa upp på en isolerad plats. Föreställningen ska ges både i Tallinn och på Gotland och spelas på ungdomsgårdar och framför ringmuren.
Våren kommer att avslutas med "Sånger från andra sidan vattnet", Thomas egen översättning av en amerikansk musikal som här kommer att handla om många människors val - var och hur ska jag leva, flytta från Gotland, eller flytta till Gotland?
Intressanta diskussioner
Om nu detta första verksamhetsår kommer att bli publikens år, där Thomas Sundström kommer att arbeta mest med regi och bearbetningar, så kommer fortsättningen inte att bli mindre spännande.
- Jag har börjat och kommer att fortsätta diskutera med andra professionella kulturaktörer på ön, inte minst när det gäller textförfattare, säger Thomas Sundström.
När det gäller samarbetet med de övriga länsinstitutionerna på ön så är det också en ständigt pågående diskussion som kan falla in i planeringen efter hand.
Bytet av chefsposten på Länsteatern försenar dock en del projekt, det planerade scenkonsthuset är en sådan fråga.
- Jag kan inte begrava mig i den frågan nu, det får komma senare. Men jag tycker inte att Flextronicshuset är en optimal lokal, det måste komma närmare folk, där man går och vistas, exempelvis Östercentrum, menar Thomas Sundström.
Men nu är det massor av teater som gäller, den 1 oktober är det dags för första premiären.