Full "önskehink" när publiken fick välja i "Bland pärlor och örhängen"
Auditoriet trivdes rejält under den del i "Bland pärlor och örhängen" där ensemblen ur en i pausen på scenen framställd "önskehink" drog några av publikens nedskrivna önskelåtar. Dock framfördes bara de med medföljande namn på förslagsställaren, vad önskaren kanske inte räknat med var att denne också lockades att sjunga låten från scenen eller via framsträckt mikrofon.
"Bland pärlor och örhängen" är en kabaré som turnerar i Riksteaterns regi och den gavs i två föreställningar på ön, Hemsegården och Visby (Borgen). På tribunen återfinns den genommusikaliska kvartetten Ulf Isenborg-sång, Stig Granberg-gitarr, banjo, trumpet, Hasse Larsson-bas och Kajtek Wojciechowski-klarinett, dragspel, sax. Stig Granberg har också satt ihop programmet.
Föreställningsnamnets pärlor och örhängen syftar förstår på låtar, företrädesvis sådana med några år på nacken och i dag inte alltför ofta hörda i radio/teve.
Kvartetten tågade, anförda av dragspelstoner, in via salongen framförandes "Bättre och bättre dag för dag". De fyra om kvartetten påminnande figurer som redan befolkade scenen var pappdockor, eller "pappskallar" som ensemblen kallade dem, och användes företrädesvis som klädes- och instrumenthängare.
- Nu ska vi inte pratar mer, nu ska vi sjunga. Kan ni inte texten, strunta i det, lalla med, introducerade Ulf Isenborg kvällens förutsättningar.
Föreställningens låtlista rymde en rad skilda musikstilar och kompositörer. Jazz och dixie likaväl som visa och evergreens, kupletter och schlager. Ofta avverkade man en låtsnickrare via ett potpurri över några av vederbörandes mera kända låtar. Povel Ramel och Owe Thörnqvist fick rejält med utrymme. Dessa framförde ju också sina verk.
Andra låtar som "Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad" kopplar man mer ihop med den då framförande artisten Gunnar Wiklund än med den svenske textförfattaren Per Martin Hamberg.
Karl Gerhard och Jules Sylwain fanns förstås med och Gulli Bergström - mera känd under sitt artistalias Kai Gullmar - hyllades i och med att hon 2 april i år skulle ha fyllt 100 år. "Med dej i mina armar" var det ett tag sen man hörde. Hennes repertoar håller fortfarande. Konstigt nog hade ingen placerat en lapp med hennes verkliga klassiker, "Swing it magistern", i önskehinken.
De fyra genommusikaliska lirarna showade emellanåt till det rejält och då främst Ulf Isenborg. Hans Julia Caesar-parafras i "Annie från Amörka" gick inte av för hackor när han spelade och sjöng ut rejält.
Musikaliskt var spelglädjen och liret i högsätet men Kajtek Wojsiechowski bjöd på några dämpat fina klarinettinsatser i bland andra "At last".
Föreställningen avslutas med, förstås, sentimentala "We´ll meet again".
"Bland pärlor och örhängen" med sin blandning av kabaré, "Allsång på Skansen" och "Önsketimmen" gick hem rejält. Publiken var hela tiden med på noterna, det här var en repertoar som den uppenbarligen längtat efter att få höra igen.
Så jobbar vi med nyheter