Fylligt om skogens delikatess
Det var ungefär med den utgångspunkten jag närmade mig Mossbergs/Nilssons/Perssons nyreviderade bok om svampar. I hopp om att lära mig lite mer, för att på egen hand våga förse mig från fler hyllor ur naturens skafferi.
Inledningsvis fick jag lära mig mer om vad som kännetecknar svampar rent generellt, vad de gör för nytta och skada och i vilka marker de typiskt växer. Ett kort kapitel om handelssvampar som shiitake och ostronmussling, så några recept och tips om färgning med svampar ? och sedan in i svamplandet!
Hela 207 av totalt 292 sidor är ett rikt illustrerat artregister, där Mossberg har målat svamparna i den miljö och på de sätt de växer, för att underlätta artbestämningen. Det är bra, liksom beskrivningarna av de olika svamparnas utseende, konsistens, doft, likheter och särarter och andra karaktärsdrag.
Den kanske mest praktiska nyttan gör boken nog som uppslagsverk, eftersom den är så fyllig och informativ, men då gäller det att man redan kan namnen. För mig, som knappt kunde något? kändes den svårorienterad.
Men jo, jag lärde mig mer, det gjorde jag. Framför allt så lärde mig tillräckligt mycket för att inse att svampplockning inte är någon barnlek. Inte ens med den bästa av böcker i den bästa av världar, skulle jag ge mig ut i skogen och känna mig säker i en jämförelse av snarlika svampar, där den ena är delikat och den andra dödlig. Inte utan en kunnig följeslagare, eller någon som kan titta på skörden efteråt.
Däremot har jag med hjälp av boken (och ett par goda råd), vågat plocka, tillaga och med gott självförtroende äta både blodriska, smörsopp och fjällig bläcksvamp. Gott så, för en nybörjare!
Så jobbar vi med nyheter