"Frans Oscar Lilljas dagbok" heter den helt enkelt, utgiven av Gotska Sandöns hembygdsförening på Gotlandica förlag.
För att tolka och renskriva dagboken har en av föreningens medlemmar, Christer Hamp, utfört ett jättejobb som han, efter tips av Tryggve Siltberg, påbörjade redan på 1970-talet. Det var inget lätt arbete, inte minst för att den klurige Lillja ofta förkortade. "Bfb" betyder "bakade fina bullar" och "kk" står för kroppkakor, för att nämna något.
- Det finns en del i dagboken jag inte ännu förstår, medger Christer Hamp.
Åtskilliga "x"
Lillja skriver om det mesta. Allt från att tvätta och mangla (!) strumpor till att jaga och slakta får och bärga strandade fartyg.
Mycket återkommer nästan varje dag. Han sågar oändligt mycket ved och ofta lägger han platting, det vill säga flätar tågvirke till mattor. Inte bara till fyrfamiljerna utan han säljer också mattor till exempelvis kyrkoherde Eneqvist och rike Gazelius på Fårö och till handelsmannen Grubb i Fårösund.
Och han går och går och går, totalt måste det ha varit hundratals mil. Mest går han längs stranden för att göra fynd; kanske några plank att sälja, kanske någon flaska med något gott. För sånt gillar han. Dock, när han hittar en hel kagge brännvin lämnar han den snällt till tullen i Fårösund.
Annars var han känd för sina dryckesvanor. En gång fick han till och med sitta av några dagar i arresten i Visby. "Åtföljde lotskuttern till Wisby för bestraffnings undergående", skriver han i sin dagbok.
Ändå låter fyrmästare Bourgström honom stanna kvar i tjänsten och bjuder då och då sin fyrvaktare på sup. I dagboken blir supen ett "x" och det finns åtskilliga sådana!
Flera olika böcker
Mycket rutin och vardag, alltså, men också omväxling. Som när en kollega på ön giftmördas - då skriver Lillja protokollet när "liket öppnas". Han försöker sedan få arvode från Medicinalstyrelsen för sitt skrivande, men får nobben.
Han skriver mycket, mycket. Dels egna brev, dels åt andra, också officiella skrivelser åt fyrmästaren. Han var duktig både på att skriva och räkna, så var han också utbildad sjöofficer i grunden.
Alla dessa strandningar är förstås också avbrott i rutinen, inte minst kunde det ge en extraslant. Tyvärr är han ganska knappordig om strandningarna; närmare detaljer skrev han i sin "strandningsbok".
Han skrev nämligen flera olika böcker, också om främmande på besök på ön. De böckerna är tyvärr försvunna, dock återgav Albert Engström en del i sin stora Sandö-bok 1926.
Annat noterbart är turerna om Lilljas "fruntimmer". Han är gift, men frun är ofta sjuk och han anställer en yngre kvinna att sköta hushållet. "Mina fruntimmer", skriver han - hur intim han är med hushållerskan framgår inte, men frun är avundsjuk och flyttar ett tag iland.
Annorlunda bok
Boken innehåller också Lillias många olika förteckningar; över vilka brev han sände, över sina vandringar på ön, inventarier och mycket annat.
Det är en mastig och annorlunda bok med ett format på 15x31 cm och på 735 sidor.
Flera bilder ur hembygdsföreningens arkiv.
Enahanda läsning, javisst, men samtidigt en fascinerande läsning om livet på den isolerade ön. Det är så att man ibland känner att man själv är tillsammans med Lillja där ute och följer hans arbete.