Gamla gotländska stämmor får nytt liv
Skivsläppet ägde rum i Frimurarlogens lokaler och genom att låta skivan falla mot bordet med en duns förklarade Ove Ronström, från Sjelvar Records, skivan släppt. Skivbolaget har sedan det bildades, 1985, främst inriktat sig på gotländsk musik, även om det numer verkar från Stockholm. Tanken är att även den musik som inte är så kommersiellt gångbar ska kunna spelas in. Namnet Sjelvar Records syftar till att då någon frågar vem som har gjort skivan så kan man svara att "den har jag gjort sjelvar".
- Vi är en gotländsk röst i världen. Publiken är inte så stor men om alla köper en skiva så säljer vi guld, fast det händer aldrig, säger Ove Ronström.
Musiken på skivan härstammar från den så kallade Källungeboken, som hittades i Källunge kyrka 1913. Den handskrivna stämboken är från 1622 och ett värdefullt dokument från en svunnen tid.
- Det är en helt fantastik samling som sätter Gotland och Källunge på den musikaliska kartan, säger Peter Pontvik, dirigent i Ensemble Villancico och projektledare för Codex Kellungensis.
Liknande musikmanuskript har hittats i städer som Budapest, Prag och Warszawa och genom att jämföra de olika böckerna har en bild av den dåtida musiken vuxit fram. Källungeboken innehåller cirka 300 verk och man har kunnat fastställa upphovsmännen till ett hundratal av dem. Vid den tiden då Källungeboken skrevs, fanns inga sammanställda noter som alla kunde sjunga och spela efter, utan varje stämma hade sin egen bok. Fyndet från Källunge är således inte ett fullständigt verk utan endast noterna till en stämma.
- Men den ger oss ledtrådar om hur den här musiken har klingat, säger Peter Pontvik.
Bokens sakrala texter är i huvudsak skrivna på latin men med inslag på tyska. Inte mindre än 11 olika handstilar återfinns i boken vilket gör att man kan spekulera i bokens uppkomst. Kanske skrevs den av elever i en latinsk skola. Boken tros härstamma från området Schlesien vid tysk-polska gränsen, hur den hamnade just i Källunge är det ingen som säkert vet.
På plats vid skivsläppet fanns också Tryggve Siltberg, landsarkivarie i Visby och med sig hade han självaste originalboken.
- Jag kunde inte förmena boken den här stunden, säger han, medan han visar upp de handskrivna bladen.
Så jobbar vi med nyheter