Mest känd blev Sundgren för "Filmkrönikan" i TV. Festivalen i Cannes rapporterade han från i 40 år. Han verkar ha träffat och utfrågat alla svenska och utländska berömdheter i filmens värld. Alla är med. Det kan bli lite mastigt. Upprepningarna är ganska många. Författarens bitska stil och saftiga omdömen gör ändå att läsaren hastar vidare.
Om vänsterradikalerna i televisionen tyckte Sundgren inte. Deras tro på Revolutionen fann han löjlig. Likaså deras försök att spela arbetare. Det hindrar inte Sundgren från att ge sympatiska portätt av flera av dem. Den självförbrännande idésprutan Yngve Gamlin exempelvis. Han var killen från landet, som punkterade "posörer, struntpratande riksdagsmän och andra fåntrattar".
Ändå: innan reklamkanalerna släpptes fram var TV ändå kreativt och folkbildande. Nu regerar tittarsiffrorna och pengarna.
Ville inte berätta alls
En helt annan koncentration har Torgny Lindgren i sin egensinniga lilla volym "Minnen". Naturligtvis ville förläggarna ha en memoarbok av den berömde berättaren från Västerbotten. Men Lindgren spjärnar emot från första sidan till den sista.
"Jag inbillar mig inte att jag minns någonting, sade jag. Snart ett halvt sekel har jag försörjt mig på mina inbillningar. De har varit mycket omfattande. Att nu börja kalla dem minnen vore pinsamt."
Knarrande kommer berättandet igång. Ursprungsmiljön, det frikyrkliga Västerbotten, den väldige morfadern, de tänkande föräldrarna stiger fram. En avlägsen släkting till modern förfördes av en utfattig Författare. Som efterlämnade en smärre förmögenhet. Hans namn var Stig Cederholm, Åsa-Nisses författare.
Ett antal dråpligheter från det så kallade kulturlivet återges. Den om Sovjetunionens "krans" till den beundrade Tomas Manns begravning 1955 är bra.
"Akten i Zürich skulle just börja. Då dundrar ett gäng lastbilar upp till kyrkan med ett hav av blommor och grönt. Diktarfursten skulle hedras av världens arbetare med ett gigantiskt blomstertorn. Som med tiden blev ett näs i Zürichsjön med en restaurang där vår författare fikade!" Inbillning eller inte. Det Lindgren berättar minns man. Filosoferandet får man ta på köpet.