Tack och lov för skyltar. Längs en av Gotlands mindre kustvägar utanför Klintehamn ligger Tomsarfve kaminmuseum. Utan skyltar hade det varit nästintill omöjligt att hitta 1700-talsgården som huserar museet. Gården ligger vackert omgiven av åkrar och skog och det känns att man är på landet. Luften är fri från avgaser och det vilar en rofylld tystnad över platsen. För drygt tre år sedan öppnade Gunnar Persson sin bulhuslada för allmän beskådan. Allting började med att han skulle fixa till sin svärmors kamin.
- Jag kunde ingenting om kaminer men det gick bra och jag lärde mig. När jag hade gjort klart den kaminen bad svärmor mig att fixa den andra kaminen också, säger Gunnar.
Lite nördig
Folk hörde talas om Gunnars nya intresse och fler och fler kaminer lades till samlingen.
- Jag började prata om att renovera dem och så hörde andra av sig som sålde eller ville ha tips. Jag blev biten och det här blev min egen nisch. Det är lite nördigt och jag är ganska ensam om det.
Nära och bekanta imponerades av Gunnars samling på tiotalet kaminer och någon sa att det nästan var som ett museum. Det var där idén föddes. Sedan starten har det blivit ett 50-tal kaminer som Gunnar restaurerat och ställt ut. Han fascineras av hantverket .
- Det är kvalitén på produkterna, yrkesstoltheten och traditionerna som är så speciellt. De gjordes för att hålla länge, inte som i dag när saker görs för att hålla i max några år.
Funktion och design
Gunnar talar sig varm när han berättar om kaminens funktion.
- Estetiken i ett rum förhöjs av en sådan här pjäs. Det finns inga effektvärden för hur mycket de kan värma, men kvalitén är riktigt bra. De flesta är över hundra år och ändå i nästintill nyskick. Det är en intressant del av historien.
Enligt Gunnar användes kaminer till lite allt möjligt. Allt från att värma kalla fötter till att bota sjuka höns.
- En bonde berättade att han stoppade in en förkyld höna i kaminen, och på eftermiddagen var den botad. Det är väl en skröna men man kan använda dem till mycket, säger han och skrattar.
Jakten fortsätter
Det som driver Gunnar är att hela tiden hitta en annan och större kamin att restaurera, han gillar processen med allt från själva byggandet till letandet av delar.
- Man strävar alltid efter att hitta den ultimata kaminen. Det är nog en större pjäs. Vet jag att det är en del jag saknar letar jag upp någon som kan fixa delar till mig. Men det är svårt, de flesta delarna är ju över 100 år gamla.
Anledningen till att Gunnar fortsätter år efter år är känslan när en kamin blir klar.
- Det roligaste är att se det färdiga resultatet och känna att man klarat av det. Det är ett sådant konstverk. Man kan riktigt se glädjen från de som gjort dessa kaminer. Det finns en skönhet i dem.
Gunnar har ingen speciell favoritkamin utan det ändras hela tiden.
- Det är alltid den kaminen man gjort senast som man tycker blir bäst. Det känns som att man utvecklar sig och att det blir mer finesser.
Vill inspirera andra
Varje år kommer runt 250 besökare och det är allt från hembygdsgården till cykelturister och barnfamiljer som hittar hit.
-Det är många som cyklar förbi och kommer in spontant. Mitt mål är att många ska komma. Jag har folk som återkommer varje år, det är kul.
Många ringer och frågar Gunnar om hur man renoverar och vad man ska tänka på. Han vill inspirera folk att renovera istället för att slänga, och delar med sig av sin kunskap.
- När jag tittar på en kamin för första gången kollar jag om det är sten i. Det visar att kaminen är välskött och oftast inte har sprickor.
Hårt arbete
Men att renovera en kamin är inget som görs i en handvändning. En renovering kan ta mellan 30 till 70 timmar. Och det är bäst att sätta på sig ordenligt med skyddsutrustning annars kan det gå som för Gunnar.
- En morgon kände jag mig stressad och satte inte på mig alla skyddskläder. Vid lunch märkte jag att jag var tvungen att handla mjölk så jag åkte in till Klintehamn. I affären undrade de vad som hänt med mitt ansikte. När jag såg mig i spegeln var halva ansiktet vitt som mjöl av dammet från kaminen. Det väckte lite munterhet i butiken.