Gammalt och nytt i konsert
Den 21:a årgången av Gotland Chamber Music Festival är invigd.
- Det känns förtröstansfullt att stå här igen, menade initiativtagaren och veckans konstnärlige ledare Staffan Scheja i sina inledningsord. Som vanligt kommer kammarmusiken att utgöra kärnan men vi har en del inslag som ligger utanför kammarmuskgränserna.
Bland de deltagande musikerna återfinns såväl veteraner som nykomlingar. Gårdagens invigningskonsert i S:t Nicolai-ruinen visade uttryckligt på denna spännvidd.
Först ut var Roland Pöntinen som deltagit samtliga år veckan ägt rum. Han följdes i första avdelningen av debutanten Hannah Holgersson.
Roland Pöntinen, piano, framförde tillsammans med Cecilia Zilliacus-violin W A Mozarts stora B-dursonat.
Jubilaren Mozart (han föddes för 250 år sedan) skall ju uttalat vara en av huvudkompositörerna under årets festival. Och "Sonat B-dur" var en värdig start. Ett mäktigt klingande verk, särskilt i den avslutande Prestosatsen.
Duon repeterade in i det sista och samspelet nådde inte riktigt maximum.
Sopranen Hannah Holgersson ackompanjerades av Carlos Murakami vid flygeln. De framförde sånger av en kvalitativ kvartett i form av två framstående svenska tonsättare till lyrik av två lika stora svenska författare.
Inledningsvis Ture Rangströms tolkningar av Bo Bergmans lyrik och därefter Gunnar de Frumeries tonsättningar av Pär Lagerkvist-texter.
Hannah Holgersson var en synnerligen positiv musikalisk bekantskap. Med sällsynt tydlig diktion framförde hon sångerna och underströk innehållet med en återhållen men ändå synnerligen målande gestik.
Ture Rangströms fem pärlor innehöll så disparata teman som förlorad kärlek, sorg, förtvivlan och resignation till total livsglädje, en hyllning till sommaren och livet. "Flickan under nymånen" var ljuvlig.
Gunnar de Frumerie lät naturens olika element tala. Kärleken antar en position som ljuset eller vårblomman eller vågen.
Hannah Holgersson inledde sittande, drömskt blickande ut över ruinen och gick sedan med en blomma i hand ner på den tvåetagade scenens nedre del. Ett sublimt ögonblick i samband med att tunga åskmoln svepte in och mörklade ruinen. Avslut skedde med "Som en våg".
Efter pausen stod Bruch, Arensky, Berg och Bartok på progammet.
Årgång 21 har fått en stark inledning.
Så jobbar vi med nyheter