Gästande författare på återträff i Visby

- Vi har alla gått kursen Litterär gestaltning, en tvåårig högskoleutbildning i Göteborg men inte samtidigt. Utbildningen startade 1996 och fem kullar har hittills gått ut, berättade Pauline Wolff som tog initiativet till träffen.
Hon gick Litterär gestaltning mellan åren 2002 och 2004 och debuterade 2002 med romanen Bilder av Malin. För den erhöll hon Katapultpriset, ett pris på 35 000 kronor som delas ut av Skönlitterära sektionen i Svenska Författarförbundet. I våras väckte hon ånyo uppmärksamhet då hennes andra roman Vi är Luftens Drottning kom ut.
Förutom att ha gått skrivarutbildningen på högskolenivå som gemensam nämnare är de närvarande författarna professionellt verksamma och uppmärksammade som debutanter. Så också gotlänningen i malmöitisk förskingring, Niklas Söderberg, poet som valde att inleda kvällens uppläsning med stillsamma strofer skrivna av Gustaf Larsson på gutamål för att sedan fortsätta med egna dikter.
Niklas Söderberg, verksam också som kulturskribent och kritiker, debuterade 1995 med diktsamlingen Något om omvägar och 2003 kom hans Tältar, alltså platsar. Denna kväll läste han ur sin senaste diktsamling Om det håller om.
- Vad gör man egentligen på en skrivarkurs och vad lär man sig? Lena Pasternak från Östersjöns författar- och översättarcentrum ledde diskussionen med författarpanel och lyssnare i bänkraderna.

Måhända förvånande för publiken konstaterades att en skrivarkurs lika väl, eller kanske bättre, skulle kunna benämnas läsarkurs. Att skriva egna texter och läsa andras texter, att diskutera varandras texter och tränas i att ge och ta konstruktiv kritik tycks höra till kärnämnena, i alla fall i utbildningen Litterär gestaltning.
- Det handlar om ett personligt projekt att genomföra, att vara närvarande vid minst 80 procent av tiden på utbildningen som avslutas utan traditionell examination och där enbart betyget godkänt delas ut, konstaterade panelens författare.