Genuin Gullin-känsla
Lars Gullins favoritpianist är han också och med i det nya husbandet Anders Barnös kvartett med Pelle Karlsson på bas och Sören Holmström på trummor. Anders Barnö själv får en del att stå i mellan raderna om Lars Gullin och hanterandet av sin barytonsax men det går hjälpligt vägen.
<span class='mr'>*</span>
Kvällen har fått titeln "Kärkens ögon" och i mjuk ton kommer Nils Ferlins dikt till oss genom Gullins vemodiga melodi. "Late summer" följer smidigt och sedan blir det uptempo i "Lars meets Jeff". En enkel titel men en melodisk språngritt blir det, barbacka.
Det enda som fattas i Sanda kyrka är spontanapplåderna inför detta roliga husband. Och Gunnel Mauritzson visar det sig.
Vi vet det inte stunden innan hon möter upp med kvartetten hur vi också vill höra ord. Mauritzson kan konsten att sjunga svagt och belamrar ogärna det egna hopplocket som hon tycks vilja förklara det egna textsättandet till Lars Gullins melodier, med några vidlyftigheter. Istället blir det brottstycken av Verner von Heidenstams och hans nationalromantik; åtta långa år av längtan efter sitt Sverige. I Lars Gullins backspegel kan man också kanske tänka sig barndomens år på Gotland när Mauritzson sjunger "Jag längtar stenarna där barn jag lekt" till melodin från Gullins "Ensamhetens tankar". I ett annat stycke är det Viktor Rydbergs ord hon lånat men allt blandas, melodier, de svenska orden, rytmen och hennes grace ihop till ett nu.
Och det är det som känns kanske allra mest den här blåsiga söndagseftermiddagen. Att i dag många år efter att Lars Gullin 1976 dog för tidigt ifrån oss lever han vidare genom den bygd han föddes i och de musiker som gärna går i hans spår.
En av dem, Bernt Rosengren har för sitt tenorsaxspel och även för sina skickliga arrangemang utsetts till årets Lars Gullin-stipendiat. Rosengren som varit verksam sedan 1950-talet berättas föredra de små rummen såsom jazzklubbar, och han ser också lätt tagen ute framme i Sanda kyrka. Efter blomöverlämning vill han komma igång rakt på med sina bidrag för kvällen. "Decent eyes" som Rosengren säger sig ha förenklat från Gullins något krumbuktande arrangemang tar tid på sig att hitta ut, men det beror knappast på Bernt Rosengrens sax. En pipa med omisskänlig pondus tar oss igenom "Ive seen"; hiten, och det fina Bernt Rosengren gör är att han pratar om Lars Gullin i smeknamn. "Gulan" och "Lasse" säger han, och då är det där nuet där igen i Sanda kyrka.
Efter applådernas efterdyningar går Rosengren in och spelar "Dyningar" med en jazzig bossig bris man nästan kan utskönja i kyrkorummet.
Bernt Rosengren har precis som nya husbandet förståndet att sluta precis i rätt tid så at vi kan gå hem och suga på årets Gullin-karamell och det är ett år till nästa höjdarhändelse i Sanda kyrka.
Gunnel Mauritzson knyter ihop kvällen med den så vackert inledande melodin "Kärlekens ögon" och sjunger "Kärlekens ögon-de blåklintsblå mötte just aldrig jag. Men jag kommer ihåg en blick som brast".
Hon syftar på den blicken, de ögon som var grå och det känns ända in. Det genuina anslaget vann verkligen den här kvällen i Sanda.
Så jobbar vi med nyheter