Göran Burenhult fortsätter sin mission

För två år sedan publicerade arkeologiprofessorn Göran Burenhult boken ?Det ofullkomliga djuret?. Där talade han om hur den den moderna människan blivit vad hon är i dag, varför vi beter oss som vi gör och varför vi ser ut som vi gör. Sina teser lutar han mot en antropologisk och arkeologisk fond, stöttad med tvärvetenskapliga balkar av exempelvis evolutionsbiologi, medicin och genetik.
I sin senaste bok utvecklar han delar av resonemangen och vänder därmed lite smått på steken. Människan föds fulländad, slår han inledningsvis fast. Men vad syftar fulländningen till? Vad är vi byggda för, vilka behov drivs vi av och vad händer när vi går den biologiska utvecklingen emot?
Den mat våra västerländska livsmedelsproducenter förser människan med är oss artfrämmande, menar Burenhult. Vi är byggda för att äta samma sorts mat i dag, som vi gjorde när vi var jägare och samlare på stenåldern. Och ?stenåldersmaten? finns i nästan varje butik, bara man väljer den.
Paleodieten är än i dag fullgod, bara man månar om bredden, skriver han. De proteiner, kolhydrater, fetter, vitaminer och andra näringsämnen vi behöver, finns i tillräckliga mängder i naturliga produkter. I halvfabrikat och raffinerade produkter finns däremot massor av ämnen vi inte är designade för att tillgodogöra oss. Salt och laktos är två av dem. Vi är däggdjur och det borde vara lika onaturligt för oss att äta semlor, som det vore att stoppa i falukorv i en giraff.
Att den moderna mathållningen i sig är en del i evolutionen, att bara de som är bäst rustade att klara av den överlever, håller inte enligt Burenhult. Välfärdssjukdomarna bryter nämligen ut så sent i livet, att även de som faller offer för dem först hinner reproducera sig.

Dessutom rör vi oss inte som vi ska:
?Vi föds alla med en unik fysisk kapacitet. Ändå kan de flesta vuxna västerlänningar inte ens hänga i en utsträckt arm i ett träd. Aldrig tidigare i människans historia har vi använt och belastat våra kroppar så lite som i dag.?
Vad är vi byggda för att klara av och varför? Hur stillasittande kan vi bli, innan ohälsan kommer? Vad skulle vi klara av, om vi förvaltade vår fulländning?
Och hur kommer det sig att våra förfäder och nu levande naturfolk var och är normalviktiga, friska och mentalt klara ända tills de dör av ålderdom?
Burenhults bok är klart tänkvärd och intressant, både ur ett kost-motionperspektiv och mer historiskt. Inte minst för att Burenhult använder sig av slutsatser från bland annat stenåldersutgrävningarna i Ajvide i Eksta socken.