Gothemkvinnor bidrar till viktig sockenhistoria

Nu är den färdig. Boken "Förmåga, flit och fantasi" om de tio syföreningarna i Gothem.
Det är Gothembon Lilly Vävare som gjort den. Hon säger att den hade aldrig blivit något av utan all den hjälp hon fått av mängder av personer som vänligt och glatt kommit med uppgifter.
Lilly Vävare har ringt runt, studerat handlingar på Landsarkivet, efterlyst gamla protokollsböcker, försökt på alla sätt.
Ett bra exempel var kassen med gamla protokollsböcker från Gothem JUF. Kassen hängde på dörren en kväll när Lilly kom hem till Nors. En tidigare JUF-ordförande i socknen hade letat fram böckerna bland gamla saker på vinden efter att Lilly hade undrat om handlingar JUF-syföreningen några dagar tidigare.
*
Gothems hembygdsförening ger ut boken och bidrag till utgivningen har kommit från fem fonder.
De tio syföreningarna som funnits, några finns ännu, i Gothem har fått varsitt kapitel i Lilly Vävares bok med titeln "Förmåga, flit och fantasi".
Ännu på 1950-talet var samtliga tio syföreningar igång. Numera är det endast Bygdegårdsföreningens och Röda korsets syföreningar som är aktiva i socknen. Bygdegårdsföreningens syförening har nyligen haft årliga försäljningen och Röda korsets skall snart ha sin.
När det var 150-årig skoljubileum i Gothem 1997 började planerna diskuteras kring en bok om syföreningarna i socknen.
- Jag tyckte det vore synd om inget blev nedskrivet om dem och att de skulle falla i glömska, säger Lilly Vävare, som också dokumenterade den 150-åriga skolan i socknen.
Kvinnor som hade eller hade haft något med syföreningarna att göra samlades och man gjorde upp frågeformulär som sedan skickades runt för att fyllas i.
- Det var viktigt för mig i det fortsatta arbetet, säger Lilly Vävare. Men jag fick mycket, mycket mer. Folk kom med gamla protokoll, med berättelser och annat.
*
Med utdrag ur protokoll, intressanta berättelser, förteckningar över ledare och otroliga, gamla bilder har boken sammanställts och blivit ett viktigt dokument.
- Syföreningarna är en viktig del av Gothems kvinnors historia och därmed socknens historia, säger Lilly Vävare. Här gäller det kvinnor med helhjärtat engagemang.
Efter att ha levt med dessa syföreningar nu i flera år känner Lilly Vävare starkt för dem.
- Gemensamt för alla är den anspråkslöshet dessa kvinnor visade, säger hon. De sydde, broderade och stickade inte ihop en massa pengar för att få tack och beröm. De hade som målsättning att samla in pengar till ett ändmål och det var självklart för dem.
De tio syföreningarna i boken är : Baptisternas syförening, Missionsförbundets, Lutherska, Unga kyrkliga, Blåbandets, Gothem Arbetarekommuns, JUF:s, Röda korsets, Hangreby fiskehamns, och Hemvärnets som senare blev Bygdegårdsföreningens syförening.
En oerhört intressant sammanställning har Lilly Vävare gjort av auktionslistorna från Arbetarekommunens syföreningsauktioner då den var verksam mellan åren 1936 och 1972. Bland annat såldes sammanlagt 194 förkläden, 148 borddukar, och 112 par stumpor.
*
En något udda syförening i socknen var Hangreby fiskehamns syförening, där Lillys mamma Valborg Arweson var initiativtagare. Syföreningen bildades då verksamheten vid fiskehamnen drogs ner till förmån för satsningar vid Botvalde hamn. Starten var 1949 eller 1950 och bildandet får, enligt Lilly Vävare, nog ses som ett uttryck för kvinnors starka vilja att gå samman och göra något positivt i en tid av besvikelse som kunde skapa vanmak och hopplöshet.
Syftet var att ge ekonomiskt stöd till Hangrestrandens hamnförening eftersom medel från stat eller kommun för upprustning och utbyggnad av hamnen inte längre var att räkna med. Kommunen bidrog endast om hamnen var i kommunal ägo och fiskarna ville själva äga sin hamn.
Sex av de åtta medlemmarna i syföreningen var fiskarhustrur och svägerskor. Stödjande medlem var Anna Arweson vid Nors. Hon var mor till sex fiskarbröder och trots ålderskrämpor och synsvårigheter så stickade hon strumpor och halsdukar och skänkte till syföreningen.
Syföreningens verksamhet varade inte så många år. Men Lilly Vävare skriver under rubriken Reflexioner att någon avgörande ekonomisk betydelse hade nog inte denna syförening utan dess betydelse låg på ett annat plan. Hon skriver vidare:
*
Att under en svår tid gå tillsammans och omvandla de krafter som ilska och besvikelse utlöser till nyttiga alster och vackra handarbeten är i sig av stort värde. Att därtill skapa sammanhållning och i praktisk handling visa att hamnföreningen kunde behålla hamnen i sin ägo, blev för kommande generationer ännu mera värt. Deras engagemang var således inte förgäves och vi är dessa fiskarhustrur stort tack skyldiga.
De många bilderna i boken visar såväl porträtt av många, många flitig kvinnor, som bilder från symöten i hemmen, auktioner med mera.
På sista uppslaget återfinns en bild från februari i fjol då scendraperiet till den nyrenoverade bygdegården syddes av medlemmar i Bygdegårdsföreningens syförening.